nordsvensk

Har sovit väldigt lite på sista tiden och i det stadiet så blir man rätt seg. Men inte den avlidne nationalhjälten och rikstoken Göran Kropp, hans mest kända bedrift var att han den 23 maj 1996 ensam och utan syrgastuber besteg världens högsta berg, Mount Everest, efter att ha cyklat dit från Stockholm. När han klättrat ner igen så cyklade han tillbaka till Sverige. Han var inte den trötta typen. Kommer ihåg hans telefonintervju från berget då han varit vaken i några dygn i sträck, han lät mer som ett barn på födelsekalas. Våldsamt övervarvad och på randen till haveri så skrek han nästan i telefonen. Kan med han i minnet lägga av med gnäll om sömnbrist. Har ju sovit 8-10 timmar i helgen och några berg har jag inte bestigit heller. Dom enda cyklar jag sett har vart kraftigt övermotoriserad och bekväma jämfört med en med trampor. Kropp gnällde inte över sömnbrist.

Djur har vissa tider på året en tid då dom använder sina krafter till andra saker än att äta upp sig in för sämre tider som till exempel vintern. Några djur har funnit sätt att bunkra upp mat i små gömda skafferier ute i naturen. En stor del av deras tid går till att aktivt försvara sig emot andra djur och även sina artfränder, då deras liv och avkommas liv kan vara på spel. Detta sker ofta med hjälp av ett defensivt men väldigt effektivt maskerings system som gör dom nästan osynliga i deras naturliga hem miljö, kamouflerade med färg och form. Deras parningstid är dessutom begränsad till en kort period på året helt beroende till då det är som gynnsammast för dom att få ut deras avkomma i dagsljuset. Men det finns et djur som bryter mot precis varenda regel som funnits att bryta. Det djuret äter året runt utan avkall då det inte har någon dålig period för det. Men märkligt nog så äter dom upp sig i några fall precis som att dom väntar en hård och kall vinter. Vissa så mycket att man kan tro att det väntar en ohyggligt lång atomvinter. Samtidigt som dom har gömt undan mat i varenda skrymsle dom funnit. Att försvara sig mot andra arter behöver denne heller inte men gör det i alla fall i en aggressivitet som man inte ännu kunnat finna motivationen till. Att använda uttrycket defensiv och maskerad är nästan löjligt i denna djurarts närhet då dom på alla tänkbara och otänkbara sätt försöker göra sig synliga och hörda. Parningen är ändock det mest absurda i denna livsform, Man samlas på vissa platser ofta sent på kvällen och försöker överglänsa varandra i kampen om att finna en partner. Alla metoder är här representerade och till ens förvåning så verkar inte naturen ha någon urskillning här. Till och med dom sämsta exemplaren finner partners till parning och ibland är dom dåliga exemplaren honor dom mest eftertraktade, undernärda och dom som inte på något sätt ger hanen några friska signaler. Aggressivitet och våldsamma gräl är här vanligast också i denna arts liv. Att sedan ta hand om någon avkomma är inte någonting som verkar vara i fokus heller märligt nog. Fy fan vad märklig människan kan vara om man ser objektivt på den efter en helgs observation....  

I ett desperat försök att rena sitt samvete från slaggprodukter i form av miljö och hälsokostsynder så har denna helg varit en kakafoni av nyttigheter i sann straight edge anda. Nyttigheter för min och mina barns magkultur i formen av bland annat fiberrik kost med havregrynsgröt och kanske inte helt straight men ekologiskt och kulturellt uppfött kött i form av icke trafikdödat renkött. Våra fysiska aktiviteter har vi lokaliserat utomhus för den friska höstluften och för att få dom sista vaddomnuhette vitaminerna i oss levererat från den sista solen på länge. Någon kolbaserad eller kärnkraftsbaserad el har vi ej heller förbrukat då vi har lagat mat på den spisen som både värmer oss och maten igenom att förbränna förnyelsebara fastbränsleprodukter i detta fallet ved. Någon överkonsumtion har vi inte heller haft då medel saknas till detta enligt dom små söta papperslapparna som kommer ut ur automaterna, dom som ska hjälpa oss att komma ifrån just det pappers-lösa samhället. Allt detta har gjort oss till lyckligare människor  denna söndag. Så lyckliga att vi hoppade in alla tre i min nätta cadillac som stått ett tag på tomgång för värmens skull, och åkte iväg 3km bara för att lämna mina nu miljö och hälsokostänglar till barn. Sedan dess så har jag kedjerökt och druckit oförsvarbart många koppar kaffe innan jag hoppar in i bilen för att hämta hem dom igen. Mitt nya rena samvete jag köpt igenom dessa underbara handlingar som gör att jag nu mår mycket bättre och kan återgå till mitt gamla liv, där jag försöker förändra klimatet igenom att köra bil och bara vara mig själv. Ju förr snön försvinner desto bättre..... Go Green!

I Milano är det inte 10 grader under vattnets frysningpunkt den här tiden på året. I hela norra Sverige är det myggfritt och i underdrift svinkallt. -10 celsius visade termometern denna morgon då skinnklädseln i min Texas importerade Cadillac kändes som kall plåt mot naken hud. Mössa och långkalsongerna åkte på utan fundering denna väldigt  kalla morgon i många folkhem. Jag kan tänka mig att kläder som legat på hyllorna i ett drygt halvår togs fram i hela norra delen av vårt land. Klädfabrikanterna började förmodligen i samma takt piska dom asiatiska söm-merskorna att sy för dom mystiska trikåkläder, piska dom långt mer än vad som är tillåtet att plåga ett nötdjur under tjurfäktnings-finalerna i Spanien. Modeguruna funderade nog mest på hur dom skulle kunna skapa en ny modefluga i syfte att få oss att lägga dom gamla vinterkläderna  i Frälsningsarmens eller Myrornas insamlingar. Ett och annat förvånat och oförstående Får blev nog av med sin päls och till lika så tappad några handfulla Minkar sina liv till förmån för dom mera välbärgade men lika frusna nordborna denna dag. Själv så tog jag på mig min Palestinasjal och lät mina lungor värmas av en cigarett utan filter denna morgon. Den norrländska catwalken var i mångfald mycket större än den i Milano denna kyliga morgon. 

Hur kan det komma sig att det finns människor som dyrkar upphöjer och idoliserar fullständigt skruvade individer på våran jordplätt som vi kallar jorden. Det finns en snubbe ute i skogen som e dömd för  misshandel, grov misshandel, olaga tvång, sexuellt tvång, otukt med barn och sexuellt ofredande. Han är orakad oklippt och gammal å rynkig förmodligen luktar han illa oxå, han har gett ut en massa märklig litteratur på hur man smiskar kvinnor med ris oxå! Han har av någon anledning blivit kultförklarad på alldeles för många håll här i Sverige för att jag ska kunna tycka att vårat land är helt å hållet friskt. Det finns en hel kultur av ungdomar som ser och följer program av typen King of the Cage och liknande "idrottsgrenar" där man bokstavligen spöar skiten ur folk bortom vett och sans. Resultatet av det kan vi svårligen missa i dagspressen där ungdomarna gör allt för att märka varandra för livet. Är det meningen att vi ska bli roade först när vi kliver över gränsen för vad som är vettigt, när blodet flyter eller när människor förnedras och får psykiska skador för livet. Vi låter teatern bli verklighet och suddar fram linjerna ut linjerna för vad är fantasi och verklighet. Ingen respekt mot oss själva eller våran nästa visas längre på "prime time" i dumburken. Det som roar oss mest av allt är förnedrings-tv som även kallas för dockusåpor där man försöker överträffa varandra i dumhet bara för att roa och få någon form av respekt och erkännande. I verkliga livet verkar vi efterapa dessa människor och försöker få uppmärksamhet igenom att vara lite extremare och unikare än grannen eller polarna på valfritt sätt. Jag är banne mig inte någon att döma någon annan. Med risk för felcitat så skulle jag vilja hänvisa till han med hårdrocksfrisyren som hade en riktigt avslutnings skiva för sina 13 polare "-Den som är utan synd kasta första stenen"  eller något i den stilen. Men jag kan bli riktigt fundersam då en massa snygga unga välutbildade kvinnor samlas runt en skäggig oklippt gubbe i skogen om vi förtjänar att besitta detta klot av vatten och jord.

Hur man upplever hösten är förvånandsvärt olika mellan människor. Den stora massan människor som jag träffar ser mörkret och regnet tillsammans med dom fallande löven som slutet på en epok. Slutet på sommaren, fruktbarheten, värmen och grönskan och inte minst ljuset här uppe i norr. Själv så kan jag se början på slutet av en massa vansinniga föreställningar likt tävlingen om den perfekta trädgården och husvagnsterrorismen efter landsvägen. Man kan helt plötsligt sova i lugn och ro på nätterna utan retsamma flugor eller dessa kamikazemyggor som jag jagat nätter igenom bara genom att följa deras irriterande höga propellerjud. Likaså behöver ingen oroa sig för någon som helst solbränna med efterföljande sveda och flagnandes hud. Hösten välkommnas i detta hem med öppna armar. Veden är klar och frysen är fylld gräsmattan är död och snart täcker snön alla löv som jag inte tänkt räfsa detta år. Jag känner mig ledig lycklig och avslappnad. Det mera djuplodande med hösten är att den påminer om våran egen dödlighet och alla tings ändlighet. Surar inte ihop för det utan tar istället och stoppar in ett vedträ till i kökskaminen till ljudet av en visslandes kaffepanna och knastret inunder den.   Äntligen så har jag semester på riktigt utan en massa saker att göra enligt den "lyckliga svenska sommarmodellen". Leve hösten