nordsvensk

Vad man får göra utan påföljder när man blir gammal är inte per automatik samma sak som när man är ung. När man blir nog förbannades gammal får man veva med broddförsedda gångstavar i rulltrappor och kassaköer ute på stan helt utan straffpåföljd har jag iakttagit nyligen. Slumpmässigt så hamnade jag bakom en äldre dam som klämde fast dessa under armen när hon åkte i rulltrappan framför mig. Varje gång hon höll på att tappa dessa sylvassa hjälpmedel så rätade hon till de och jag fick med stor möda och vighet undvika att bli spetsad som ett tillbehör tillhörande grillspett. Sedermera tvärstannade den lilla juvelen precis efter avstigning utan en tanke på ev andra avstigande. Damen har nog aldrig blivit dömd för hög klubba i ishockey gissningsvis. Men människor som funnit diskussioner att deras avförings konsistens är viktigare än bolåneräntor har nog kommit en bit på livets stege. Då skiter man nog i några små detaljer som att spetsa en stressad medelålders man. Jag vet inte om det var av respekt eller stress som jag inte skällde ut denna pensionär.

Någonting som aldrig förändras med åren oavsett hur gammal jag än blir kommer nog vara nyfikenheten till en stängd kylskåpsdörr. Jag kan inte hjälpa att vilja kika in i en okänd kyl. Det är som att se in i någons liv och leverne. Nästa sak som heller inte kommer förändras är den barnsliga förtjusningen till kvinnors barm. Det finns någonting nästan magiskt med den delen av kvinnokroppen. Hur gammal man än blir förändras nog aldrig det heller. Att känna med fingertopparna på målarfärg för att kontrollera huruvida det torkat oavsett vad det står för torktid på burk eller skylt, så nog fan är fingrarna där i alla fall. Vattenfördämningar i diken och på små vårfloder hemma på infarten har alltid och kommer förmodligen alltid fascinera och är antagligen människans sätt att visa hur han kan bemästra naturen.

När jag blir gammal ska jag inte sticka ner medelålders stressade byggarbetare i rulltrappor men jag kommer absolut att ta mig tid att skälla ut de som försöker göra det. Jag kommer att dämma i vattenpölar, busvissla åt bystiga unga damer och tjuvkika i kylskåp med färgglada fingertoppar. Förhoppningsvis helt utan påföljder om vi fortsätter att respektera de äldre. Gör vi inte det så har jag hoppet uppe till att mänskligheten fortsätter att stressa som idioter likt mig som småspringer i rulltrappor.

Är man medlet eller målet kan man fundera på ibland när man möter människor. Jag har funderat länge på det både privat och ur ett samhällsperspektiv. När man röstar på ett parti inför en ny mandatperiod så får man en massa löften hit och dit. Sänkta skatter bättre sjukvård billigare bensin blöjor och bira osv osv. Allt för att man ska rösta på just de. När man möter människor privat så kanske inte löftena ser lika ut som med politiker. Kanske inte ens några blir uttalade alls. I för enkelhetens skull exemplet relationer med kvinnor finns dessa där i alla fall. En sängkammarblick en kram en känsla ger alla tillsammans med kroppsspråk oss en förnimmelse av ett löfte. Eller ett hopp åtminstone. Politiker lovar men när det kommer till kritan är det banne mig i bästa fall ett hopp. Jag blir tveksam till att rösta då löftena är väldigt populistiska. Tveksam för att jag inte tror man kan förändra världen eller samhället i en handvändning. Tveksam för att jag inbillar mig de vill använda min röst så de får en fet lön på riksdagen. Jag blir medlet och inte målet för alla löften. När människor gör detsamma. Blir lite för bra, lite för gulliga snygga sexiga eller inställsamma så får jag samma känsla att jag är medlet att nå för mig ett okänt mål. MEN att inte rösta och eller tordas ingå i relationer för att sedan ha åsikter om politiker eller människor, det är som att påstå sig vara duktig i sängen för att man gillar att bli avsugen länge. Att ligga försoffad på rygg blir man ingen porrstjärna av. Man måste tordas agera för att kunna se vad som hände sedan. Ingen kommer ihåg en fegis!