Forza caduta!

Hur man upplever hösten är förvånandsvärt olika mellan människor. Den stora massan människor som jag träffar ser mörkret och regnet tillsammans med dom fallande löven som slutet på en epok. Slutet på sommaren, fruktbarheten, värmen och grönskan och inte minst ljuset här uppe i norr. Själv så kan jag se början på slutet av en massa vansinniga föreställningar likt tävlingen om den perfekta trädgården och husvagnsterrorismen efter landsvägen. Man kan helt plötsligt sova i lugn och ro på nätterna utan retsamma flugor eller dessa kamikazemyggor som jag jagat nätter igenom bara genom att följa deras irriterande höga propellerjud. Likaså behöver ingen oroa sig för någon som helst solbränna med efterföljande sveda och flagnandes hud. Hösten välkommnas i detta hem med öppna armar. Veden är klar och frysen är fylld gräsmattan är död och snart täcker snön alla löv som jag inte tänkt räfsa detta år. Jag känner mig ledig lycklig och avslappnad. Det mera djuplodande med hösten är att den påminer om våran egen dödlighet och alla tings ändlighet. Surar inte ihop för det utan tar istället och stoppar in ett vedträ till i kökskaminen till ljudet av en visslandes kaffepanna och knastret inunder den.  image8 Äntligen så har jag semester på riktigt utan en massa saker att göra enligt den "lyckliga svenska sommarmodellen". Leve hösten


Kommentarer
Postat av: Nilla

den var djup men bra!
kramizar!

2007-10-09 @ 22:05:57
Postat av: Ingela!!

Hösten e bäst, minns vad en av våra gemensamma vänner sa i tidningen en gång för länge sedan.
"Jag ogillar kylan men mörkret tycker jag om"
Ler fortfarande vid minnet och har faktiskt urklippet kvar i nån låda än....

2007-10-10 @ 20:15:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0