Jordgubbar
Sitter på arslet och väntar på min förpuppning. Jag har i trettioåtta år ätit och krälat omkring på jorden och blivit lite större, längre och fetare. Skaffat mig större och varmare kläder för varje år och nu sitter jag och hoppas på att det är min vår som kommer. Så jag likt alla andra ska förvandlas från en hårt slitande varelse, att jag ska få somna till ett tag och vakna som en fjäril på en sommaräng med ett lättjefullt liv med endast vackra saker runt mig.
Men precis som Billy Bob Thorton citerade i filmen Bad santa: Önska i ena handen och skit i den andra så får du se viken som blir fylld först. Jag är övertygad mer nu än någonsin att det som behövs för att bli en fagrare människa är träning, bättre kost och kanske mer sömn. Eventuellt lite mindre alkohol och mer alggröna hälsodrycker alá Anna skipper. Förpuppningen kommer aldrig ske och jag kan sluta hoppas. Den enda likheten mellan mig och en fjärilslarv är att jag kanske gnagt på sallad mellan varven. Eller ska man njuta av det som livet ger(baloo från djungelboken) istället för att sikta på att dö som världens hälsosammaste människa?
Att leva är lite som att hoppa ut från ett flygplan utan fallskärm på en sisådär 80 års höjd. Inte tiotusen meter eller femtusen meter utan väldigt ungefär åttio års höjd. Man kastar sig ut skrikandes och illröd i ansiktet utan att ha någon koll alls. Efter ett par års fall så börjar resan stabilisera sig och efter ca 18-19 år så är man odödlig och får för sig att man kan flyga. Faller gör man likaförbannat men förnekelsen är fullständig. När man närmar trettio fyrtio års höjd hajar man igen att man inte har lärt sig alls. Skrik, sprattla, veva och protestera. Faller gör vi likaförbannat så varför inte göra lite rolig akrobatik när vi ändå inte kan göra ett skvatt åt saken. Njut av utsikten och den bekymmerslösa tillvaron istället för att stirra som idioter mot marken som ändå är oundvikligt till slut. Jord-gubbar blir vi allihop!
Festligt med melodifestival
I brist på de vanliga uttrycksformerna som jag fått ingraverad i själen så håller jag på att leta nya mer civiliserade sätt att agera ut mig själv. När jag var tonåring så var det vanligt att vi rakade huvudena på varandra tog på oss kängor med löjligt höga skaft och åkte till någon stadskärna. Förstärkta med någon märklig hemmabrygd sörja baserad på socker jäst och något stackars bär vi funnit i någon frysbox så växte vårt självförtroende i samma takt som förstånd och balans försvann. Vi var förvirrade tonåringar som inte förstod världen runt oss och försökte få en reaktion.
Det enklaste sättet att få den är att mucka gräl med hela etablissemanget. Vakterna utanför discot, ungarna från grannbyn, polisen eller någon annan helt oskyldig människa. Man var arg på världen, arg på kort sagt allt. Sedan att vi mest påminde om en hög med huvudlösa höns som sprang runt och skapade förvirring kunde vi inte ens drömma om där och då. Jag är idag glad att omgivningen var förlåtande och kanske förstod att vår ilska härstammade i omognad och oförstånd. Vi gjorde i sanningens namn oss själv mest illa. De slagsmålen vi lyckades framkalla blev oftast mellan oss och ganska tafatta. Berusningen gjorde oss oftast till löjeväckande råskinn. Oförmögna att skada våra motståndare mer än vi skadade oss själva när vi snubblade omkull.
Ikväll kommer stora delar av befolkningen vara enormt arg och förvirrade. Många lätt berusade på flerårigt lagrade maltdrycker och lite för mätta på chips och annat fettbildande. MEN lika löjeväckande kommer vi vara förbannade, irriterade, högljudda och som sagt var förvirrade. Ikväll är det melodifestivalen! Kvällen då det är socialt accepterat att bli förbannad på de som tycker fel. Och det är helt okej att skrika åt en plastbit på väggen som vi kallar för tv.
Internationella kvinnodagen
Ledig fredag och kvinnodagen. Vad passar bättre än att fira det igenom att vakna tre gånger. Tre gånger har jag haft frukoststund. Potentiellt alltså. Jag har bara ätit frukost en gång. Duschat en gång och borstat tänderna en gång. Tidseffektivt att ta tillvara en ledig fredag igenom att ha tre soliga mornar när dem väl inträffar. Kommer förhoppningsvis inte lägga mig tre gånger ikväll men det beror nog på hur aktiv min telefon är. Eller rättare sagt om jag kommer ihåg att stänga av eländet.
Om man nu ska fira internationella kvinnodagen i någon form av jämnstäldhetskamp så borde kvinnorna få göra det vi finner bäst att göra då vi firar i rimlighetens namn. För att det ska bli riktigt jämnställt en dag av fest som denna. BBB är ett förslag av mig. Bowling burgare och bira. Eller varför inte ett rejält fylleslag i någon av våra herrklubbar ute i skogen. En jaktstuga fylld med skarpladdade vapen obegränsat med sprit och dåligt med hygien. Att få tillträde till de innersta och heligaste rummen som vi män värnar om. Själv kan jag finna att lägga en rökridå med min hoj kan vara riktigt festligt. Smaken är som sagt olika beroende på vilka män man frågar.
På samma sätt kan jag känna att vi män borde bli utsatta för samma behandling en gång per år. Internationella mansdagen!! Utjämningspolitik så det dånar om det. Vi firar på samma sätt som kvinnor traditionellt gör. Spa med gurkskivor och massage. Pedikyr och manikyr innan vi samlas och tar en drink i någon bar som naturligtvis en kvinna bjuder på. Shopping och efterföljande nattklubb med taxi hem är kanske någonting som kunde tänkas. Här är smaken på samma sätt lite olika beroende på vilken kvinna man frågar. Jag törs inte generalisera i frågan då jag lätt kan bli hängd och stympad av någon feminist då.
Eller så gör vi så att vi låter sunt förnuft avgöra och tar hand om varandra varje dag året runt. Att ha en särskild kvinnodag är i mina ögon att göra alla jordens döttrar till ett offer. Jag har många åsikter om det motsatta könet, och lika många tankar jag inte tänkt yppa här. Men ordet offer dyker aldrig upp när jag tänker på er alla kvinnor. Men i brist på lediga fredagar hoppas jag att ni får vakna likt mig tre gånger en solig morgon i helgen. Kanske med kaffe på sängen. Inte för att det är internationella kvinnodagen idag men för att alla förtjänar det någon gång.
Vattenfärg och krita
De största drömmarna kan komma från de minsta människorna. Faktum är att de största drömmarna har jag hört komma är ifrån de yngsta och minst erfarna människorna som vi kallar för barn. Vi har mycket att lära av våra barn. Dom törs sätta sig ned vid köksbordet och färglägga deras drömmar och tankar med krita och vattenfärg. Barn räds inte brodera ut och dela med sig av det som kan tänkas finnas bakom horisonten. Hur många gånger har jag inte nästan satt kaffet i halsen när jag vid frukostbordet blivit delgiven av olika fantasifulla planer av mina söner. Hur förvaltar man deras drömmar och ger barnen hopp om att någon gång få förverkliga drömmar mål och fantasier?
Jag har inget riktigt bra svar men jag försöker fylla mitt liv med uppfyllda drömmar och mål så gott jag kan, samtidigt som nya drömmar och mål smids. Vill inte påstå eller säga att alla drömmar och mål varit varken sunda eller rimliga, men de är likt livet föränderliga. Barn gör inte som vi säger åt dom att de bör göra, utan de gör oftast som deras förebilder gör.
Jag har satt mig ner och börjat färglägga några av mina drömmar och mål. Inte med krita och vattenfärg kanske men med verkliga planer och riktiga biljetter. I detta fall med resebiljetter till Nordafrika dit jag och mina vänner ska bege oss om ganska prick två månader. På motorcykel.
Nästa gång du hör ett barn fundera på livet och kanske vill visa dig en teckning. Så ta dig tid att se och lyssna ordentligt. Det kan vara ett frö till en uppfylld dröm som i detta fall att få sätta sig på sin motorcykel för att resa bortom horisonten.
-
