Med risk att bli korsfäst igen



Jag är stor stark och vuxen (eget boende) och kan knyta skosnörena. Jag har rest primitivt mellan Ishavet i norr och Afrika i söder på två hjul. Jag kan dricka en låda öl på en kväll och har en ansenlig skäggväxt med tresiffrigt resultat på vågen. Det som krävs för att en medelålders man ska identifiera en annan som vuxen. Inte utan att undertecknad har brister eller tillgångar utanför de redan nämnda och inte utan att jag gör folk förbannade med min person, inte heller utan att det finns de som skulle kunna tvivla på min vuxenstatus eller mognad heller. Om ärr i själ och kropp skulle räknas som årsringar så vore jag en gammal ek. Om stormar (egenproducerade) jag vikt mig under som en sup från ungdomens källa så är nog 41 år inte helt fel. Vi har funderat länge här uppe i Norrland över hur denna kol 14 metoden kan hjälpa oss men den har hitintills inte lyckats rena sprit i ett norrbottniskt familjehem. Det jag däremot lyckats förstå är hur världen stirrat med förblindad skräck hur forskare och vetenskapsmän funnit sätt att förena de mest besynnerliga kemikalier och baciller för att förgöra världen med bomber och raketer. Filmer är gjorda hur man i nevadas öken kombinerade sprängdeg med uran efter flera års forskning för att jämna japanska städer med marken. Det kostade enorma resurser och flertalet hjärnceller för forskare att få till ett neukleärt kaos medan min gamle far hade lösningen (och många fädrer före han). "Du ser alldeles för bra och tittar inte" sade han. Man ser inte skogen för alla träd det vill säga. Men nu är jag vuxen och far själv. Jag har förstått. Kombinationen östrogen och prestige är långt mycket farligare för mänskligheten än de som artificiellt kan uppbringas ännu i dags dato. Hade jänkarna under andra världskriget släppt nordiska mödrar och döttrar i städer med dessa egenskaper i fallskärm och skulle Google maps inte haft några kort från dessa områden ännu denna dag. 

RSS 2.0