Ny underbar vecka
Måndagsångesten kommer krypandes över medelsvensken som ett fuktig unket täcke. Den suger musten ur precis varje cell i kroppen, varje möjlighet och ljuspunkt förmörkas och slocknar. Livslusten sugs ut som ut och orken har snart uppört existera. Disken står där på bänken och vittnar om skratten som fanns runt det bord som varit dukat. Vinglasen bevisar dom nattliga konversationerna och dom glittrande ögonen som fanns där. Kvar står flaskorna som inte fick behålla sin last med lyckoelixir. Lösningarna på världsproblemen har man glömt mindre än tolv timmar senare och glittret i ögonen förbytts till påsar och blodsprängd trötthet. Sängen är obäddad och kläderna ligger i en hög vid sänggaveln. Medelsvensken ligger kvar på soffan och stirrar slött på en skvalande tv som sköljer och bedövar ångesten med repriser om svenska hollywoodfruar och fiktiva polishjältar. Sömnen kommer inte komma ännu på många timmar ty elixir kan rubba en sömncykel på oanade sätt och med bittra konsekvenser. Arbetet som man lämnade med ett skratt för två dygn sedan ska återupptas med en kraft som redan är förbrukad om bara ett par timmar. Förbannat skönt att jag inte är en medelsvensk ibland. Söndagen är näst bäst på en vecka då den angränsar till en ny underbar vecka med möjligheter och skratt. Välkommen måndag och allt som väntar mig med den.
Anden å lampdjävuln.
Jag är en tacksam person. Jag älskar att få märkliga stenar av små dreglande barn som säger läspande att den är jättefiiiiiin. På riktigt!! Jag var jättenöjd med att ha en mattsvart Plymouth med ölburkar fulla bilennär jag var 18 år. Jag är skitnöjd när min hoj för en årslön som startar efter tjugonde försöket. Jag är nöjd med att åskan inte slår ned i huvudet på mig när jag kliver upp på en pall under klarblå himmel. Men jag önskar en massa. Jag trånar likt den stora massan män efter Shakira, Vin diesels muskler, Sean Connorys charm och kungens frikort till all form av kriminalitet. Men när man får alla önskningar men måste välja en, då vet man. Då vet man att ens skyddsänglar skrattar. Tänk om man fått tre önskningar i alla fall. Jag är blygsam.... Bara tre.... Eller fyra. Jag begär inte himlen direkt Shakira, Muskler, charm å lite rörelsemån..... Jag är nöjd med lite.
Ingen kommer ihåg en fegis.
Om någon tror att jag menar att man ska utsätta sig för suicidala saker för att inte verka feg så har dom fel. Om någon inbillar sig att jag menar att man ska vara stöddig som fan och göra new age prylar som att hänga upp sig i krokar igenom huden, suspension som dårarna kallar det. Då får ni allt tänka om ordentligt. Jag anser att en modig människa törs vara sig själv och visa sig själv inför alla som någonsin vill vara en nära. Det kan vara att visa sin sexualitet eller visa att man kan och är jätteförtjust i att baka småkakor. Allt är utifrån vem man är vad som är modigt. Det är modigt att vara en bullpappa och ta ut mer pappadagar än alla andra på en testosteronpumpande arbetsplats. Det är modigt att rösta på miljöpartiet i norrland. Jag tävlar i en extremsport som heter hillclimb, och det är sannerligen ingen sport för tunnisar. Jag tappade minnet första gången jag släppte upp kopplingen när startljuset skiftade till grönt, men före det så hade jag både svettningar och hjärtflimmer. Men likaförbannat så kan jag nog påstå att det inte har med mod att göra, utan dumhet och mest bara ett sökande efter ett gott skratt. Äkta mod är långt mycket mer krävande än så. Det är verkligt mod att älska när det gör ont i hela själen. Det är mod att ge utan att någonsin tro sig få något tillbaka. Ingen kommer ihåg en fegis.....
Strumpor
Snövit och Balder
När jag för första gången slog upp ögonen så var jag enligt min gamle mor helt tyst och iaktog världen. Att jag ett ögonblick senare mötte min första kontakt med en kaninkokerska* kan vara förklaringen på mycket. Eller rättare sagt det som har betydelse är hur jag mötte henne. Jag fick en dask på baken av henne så jag skulle låta stämbanden ljuda igenom Luleås BB avdelning. Att hon sedan log när jag led understryker bara min misstanke om kaninkokeriet. Jag har i alla fall inte tystnat sedan dess.... Hon skulle nog låtit bli den dasken, jag törs påstå att den gett mig ett oåterkalleligt avtryck. Att vår generation skulle bli utsatt för oräneliga expriment som bruna manchesterjeans och bli hjärntvättade av Staffan Westerbergs hallucinogena tv program kunde nog ingen av oss gissa när vi låg på BB. Men det har gått rätt bra för mig trots allt som samhället utsatt oss för. DDT, Hormosly, PCB, Radon, Kvicksilver, Nikotin, Alkohol och kvinnor som daskar en på baken. De sistnämnda ofta i en kombo som får oss att göra märkliga självdestruktiva saker. Tills dess att jag nu mött min sista kaninkokerska som är för att stanna så kokar jag min egen palt idag och väntar med snövits förväntan på en dask på baken som bryter förtrollningen som gör mitt liv till ett rabalder.
Plommonplaneten
När jag som barn fick resa någonstans så var det sällan längre än till grannkommunerna. Jag har varit till vår kära huvudstad två gånger och Wasa i Finland en gång. Det sistnämnda var en fyllresa som min far och hans kompis for på via en färja från Umeå. Inget resminne man gärna vill ha men så blev det väldigt ofta med han. Jag bestämde mig tidigt för att göra det omvända med mina kottar och resa med dom istället för att dom skulle vara som ett skrymmande handbagage lämnat på ett hotellrum. Det har varit väldigt givande att få se dom blomstra och få upptäckarglädje allt eftersom vi sett livrustkammare slott fästningar och sjunkna regalskepp. Nu skulle vi åka till goda vänner längst upp i norra Norge för lite fiske. Redan två dagar innan var det hysteriskt pådrag om fiskespön som förväntades gå av vid fångst och hurvida det alls gick att fiska med deras agn som var avsedd för den inhemska tyrannosaurus gäddus. Dvs storgäddan i Alterälven. Den hugger visseligen på flöten och allt annat som ligger i vattenytan. Ungefär som en desperat medelåldersman i 40 års kris strax innan stägningsdax på krogen. Han tar också allt!!
Det var en kris i barnens läger som endast kunde dämpas med att jag lyfte luren och kollade att det fanns spön linor och drag som kunde bärga Titanic om det så krävdes. Allt fanns på plats och vi gjorde oss klar för avresa med något lugnande ungar som numera läst in sig på lite olika sorter och storlekar på ishavsmonster som kunde välta färjor och sprida skräck i fjordar. Men det som slog mig när vi satte oss i bilen och var på god väg upp mot vårt mål var att slutdestinationen är nödvändigtvis inte målet utan resan. Det är en sak att säga det och en helt annan sak att uppleva det. Mitt i regnet utanför Överkalix så utbrister Tony ur sina funderingar med en ovanligt klarsynt om än udda tanke. "Om man målar jorden lila ser den ut som ett torkat plommon" . Det är resorna till och från jag kommer att minnas på mitt ålderdomshem inte slutdestinationen.
Ett riktigt svin
För tio år sedan så ställde jag mig upp likt en riktig toastmaster vid bordskanten på firmafesten som Skanska bjöd på och utbringade: "Partivänner, kamrater SKÅL!!". Stämningen blev en aning hätsk strax därpå ty det satt en hel del nyrika arbetskamrater som varken hade humor eller en socialistisk syn på samhället. Vilket som var sorgligast av det vet jag inte men det var nog en av dom gångerna jag gjort en väldigt lyckad provokation. Från att det förefalligt vara sömnmedel i ölen och bromsolja i snapsen byttes det mot boxarbrännvin och raketbränsle, mina gamla kollegor en energikick av sällan skådat slag. Lynchstämmningen var ett faktum och jag log åt min egen opolitiska inställning och deras eldfängda utlägg som verkade helt banala i mina ögon.
Politik har förändras sedan dess i mitt hem. Politik har blivit viktig och betydelsefull då det påverkar mitt liv och mina barns framtid. Den insikten har jag fått sista åren då olika händelser har förändrat min syn på saker och ting. Men jag är förvirrad över mitt självbedrägliga resonemang. Ena stunden är jag förbannad över de höga skatterna jag utsätts för och nästa över den avrustningen skola, sjukvård, kommun blir tvingade till. När jag och polarna sitter över ett par öl och diskuterar så kan man få ögonblick av klarhet. Om man tillämpar en vänsterpolitik kan man kortfattat säga att alla ska ha det lika bra. Meeen vem fan vill föda alla idioter som skor sig på ett sådant system?? Ska man argumentera för en högerpolitik så vill man absolut inte föda upp tidigare nämnda slappa idioter som vill sko sig på mina skattepengar. Meeen vem fan vill ligga i rännstenen utstött när man blivit sjuk på grund av en avskaffad allmänsjukvård?
För tre år sedan satt jag i ett fikarum och lyssnade på en knarrig gubbe som visade sig vara fackligt förtroendevald innom byggnads. Han hade långa utlägg på göteborgska om det sociala skyddsnätets avveckling och den misären som skulle följa i dess fotspår. Jag satt flera raster under en veckas tid och hörde hans klagosång om hur illa vårt samhälle blev skött av högerfolk och moderater i synnerhet. Däremellan så hann han beklaga sig över att deras löner var låga och arbete var hårt. De hade ungefär 220 kronor i timmen och fick slita hela dagen lång (bygget var tomt på gubbar kvart i fyra). Jag blev less på gnället!!
-Hörru gubbe lille utbrast jag åt han.
-Aaaa svarade han lite förvånat och nyfiket.
-Ska vi inte låta sammhället funka lite som ute i naturen, duvet som ute i djungeln och savannen?
-Hur tänkte du nu? Han svarade med en fråga samtidigt som jag såg hur kugghjulen började röra på sig hos den lilla gubben. Ögonbrynen sänktes och han fokuserade på mig med en fast och rovdjursliknande blick. Jag kände att det var dags att låta min bomb planteras. Jag tog ett djupt andetag och såg så likgiltig ut som jag kunde trots min irritation över den bortskämda lilla fackpampen.
-I djungeln så funkar det just på det viset som det borde göra här hemma i samhället. Dom skadade halta lytta djuren som springer längst bak i flocken blir uppätna först. Då blir dom kvitt en dålig genetisk kombination och flocken blir starkare. Jag såg nu att gubben höll på att explodera. Pupillerna var stora och käkmusklerna var spända. Så jag bestämde mig för att fortsätta elda under gubben. Det var dags att tända stubinen.
-På precis samma sätt så får endast de snabbaste och starkaste rovdjuren äta då dom är längst fram i ledet då det bjuds. Vi borde tillämpa samma i samhället så vi slipper föda upp en massa genetiskt avfall till människor som bara förökar sig och lever på våra skattepengar!! Nu syntes inte längre ögonvitorna och hans mun var som ett vitt streck under mustaschen. Knogarna hade tappat färgen där han höll kaffekoppen. Jag tog ytterligare ett djupt andetag för att fortsätta, men det behövdes inte. Gubben briserade på ett färgsprakande och för mig roande sätt. Jag trodde för ett ögonblick att han skulle flyga på mig men visade absolut inte det för han. Hans röst skar igenom byggbaracken och de ramsorna som jag fick höra har jag inte tänkt återge. Det får var och en använda sin fanasi till. Jag gick ut från baracken och kände mig lycklig och nynnade till lejonkungens melodi "Hakuna matata" likt den teknade figuren Pumba, ett riktigt lyckligt svin
Dr Phil
En kvinna sade till mig en gång att om jag någonsin upptäckte att min partner spelade en aktris i sängen "Enjoy the fucking show". En av många levnadsråd som jag fått igenom åren när det gäller förhållanden, inte det sämsta och kanske inte det mest känsliga. Efter 38 år som pojke, grabb, slyngel och man så kan jag summera alla goda och ibland märkliga råd om kvinnor och förhållanden. Några väldigt sanna några väldigt bizarra och lika osanna. Jag skulle kunna skriva en bok om misstag som jag gjort men jag tror och hoppas att människor har bättre saker för sig än att vilja läsa den episkt långa och tragiska boken. Den skulle nog börja med "Kom för helvete ihåg vad hon heter när du vaknar med henne". Min första pubertala kontakt med det som någon med dålig verklighetsuppfattning kallade det svaga könet var nästan en skräckupplevelse. Jag hade inte riktigt koll på mig själv än mindre vad jag skulle göra med henne. Jag kan utan underdrift säga att så var inte fallet för min jämnåriga väninna. Jag blev mig aldrig mer lik. Hon var vacker och jag rädd. Nu är jag betydligt mycket mer erfaren äldre och luttrad. Jag har fått barn bildat familj haft långa förhållanden och sett några nakna mellan varven under min karriär som man. Inget konstigt alls. Kött och ben hud och hår i en väldigt inbjudande form. Fortfarande rädd. Inte rädd så jag inte kan sova men likaförbannat är man rädd. Rädd att missa alla dessa goda levnadsråd och ta dom konsekvenserna det kan leda till. Tapetsera om varannat år, köp blommor regelbundet eller inte alls, skratta vid rätt ögonblick och ducka rätt vecka. Det finns dom som har vigt sitt liv till att övervinna rädslan för det som helt felaktigt utpekas som det svaga könet. Jag tror jag för min del som 38 åring ska bli vän med min rädsla istället, så när jag möter den igen ska jag säga morsning och hej. Bättre höra den sträng som brast än aldrig spänna en båge. Alla är inte rädda men de som försöker låta bli att göra misstag mest, är nog räddast. Är det inte så DR Phil??
Seppuku
Jag är inte något stort fan av högtider som till exemel jul, midsommar eller påsk. Finns några lokala mer eller mindre kända högtider som löjfiske och älgjakt. Men dessa betecknas nog som mer av den sortens "nyttohögtider" där det finns gamla skörde traditioner inblandade. För min del skulle jag nog helst se att vi återupptog midvinterblotet där vi drack mjöd för att få en religiös upplevelse, det vill säga att bli stupfull och tappa verklighetsuppfattningen. Jag känner att jag har haft en massa religösa upplevelser tillsammans med mina vänner när jag tänker på det. Nästa högtid jag tycker vi ska ändra på är midsommaraftonen. Det kan väl för tusan aldrig ha varit meningenen att vuxna män och kvinnor ska imitera grodor runt en grön stång. Sjungandes i en färgsprakandes lokal dräkt. Läste att midsommarstången är en fallossymbol och har även läst det motsatta. Teorier alltihopa men nog ser den allt väldigt lik ut någonting med kulorna hängandes... Var och en får fundera på det själv men midssommaren är och har alltid varit en bra fruktsamhetstid för det mesta som går, sparkar och växer. Det tillsammans med en religiös upplevelse (mjöd eller dito) gör de flesta havsbaden till ett halvnaket slagfält för tidpunkten. Nu är det i alla fall en högtid för mig. Höstavställningen av hojarna. Det brukar bli en sjuhelsikes kontakt med alla möjliga gudar tillsammans med mina vänner. Som fanfar för den stundande vintern brukar jag under ett pubertalt ögonblick låta bakdäcket på hojen gå upp i rök, men så icket i år. Såvida det inte finns någon däckhandlare som vill skänka ett nytt kommer det inte bli någon Seppuku för mitt bakdäck.
Snön ligger vitt på taken....
Jag befinner mig för dom som känner mig i min kanske topp som kariärist. Jag har ett vansinnigt hett jobb mitt i vår residensstad Luleå. Svetsare mitt i centrala luleå med licens att bränna halvt ihjäl sig. Som en god vän sade "Jag har gjort en omvänd klassresa, jag började på botten som bonddräng och har grävt mig nedåt på något märkligt sätt och nu är jag svetsare". Idag har jag dansat electric boogie eller rättare sjungit i regnet som Sinatra gjorde en gång i tiden. Jag lovar att han sjunger mycket bättre och vansinnigt mycket mer motiverat än det jag gör. Jag får mest ur mig svordommar och falska toner då strömmen passerar igenom min kropp då jag byter svetspinne. Visseligen så tar jag mellan varven elektrifierade danssteg som får våran numera avlidne snuskpelle/popkung Jacksson att rotera som en utombordare i graven av avundssjuka, men dom är helt ofrivlliga från min sida. Dansstegen alltså. Sidospår//(innebär det att han bytt inriktning när han dog och blivit nekrofil tro?). Vilket fall så tror jag att det kan bara bli bättre nu. Pissregn halvkallt och inte ett endaste dekoltage att värma sig med då solen och värmen gömt sig och tjejerna fått för sig att ta på sig (nästan) skoteroverall nu när kung bore närmar sig. Tacka vet jag snön som ger mig möjligheter till att bli lite matchman med frost i skägget och coola frostskador att skryta om i baren. Ingen ger notis då elchockar inte syns två timmar efteråt förutom lite nervsvaghet som ger väldigt dåliga vibbar i baren. Nä fram med vintern så jag än en gg kan skryta om min dumhet att inte gå i skola ordentligt så jag ännu en gg kan bravera om min självförverkligande sida. Gå i skola ordentligt nu barn så ni slipper likt jag leva som en antihjälte med en vansinnig längtan efter kallsnö och vinter.
Djävulen finns i detaljerna
När jag ställer mig i köket förvandlas jag från att vara en ganska immateriell till att bli en prylsnobb av klass. Jag hatar verkligen slöa knivar dåliga skärbrädor och undermånliga råvaror. Gordon Ramsay kan förefalla som en pojkscout på sommarkollo med sitt hells kitchen när jag blir irriterad på sådant som kan gå åt helvete i köket. Av någon anledning klarar jag inte av att snöra ihop en vanlig ungspankaka men en märklig lammgryta med 99 ingredienser från Absurdistan funkar utmärkt. Mitt lilla kök kan och blir ett brinnandes helvete som just fått en fullträff av en fossforbomb när jag upptäcker att ugnspankakan blivit just pankaka. Jag reser bokstavligen ragg när mjöl, mjölk och ägg inte vill just resa sig ur askan och bli det perfekta gyllenbruna månlandskapet med en lagomt stum kärna som man vill servera tillsammans med sylt och grädde. Nä jag ska hålla mig till vitlöksfrästa sniglar och andra märkliga maträtter som kan misslyckas på miljoner sätt. Dom får jag fasen till! Samma saker verkar det som att redskap har någon outtalad krigsförklaring mot mig. Jag har enormt fina knivar som man kan kan skära lövtunna nästan transparanta skivor av vadduvill. Men en så djävulskt enkel sak som en potatisskalare kan jag fan inte få äga. Skulle skala potatis i helgen och den första skalaren som jag tog fram till syftet lyckades knappt skrapa bort skalet. Sagt och gjort så riktades och slipades den lömska uppfinningen och arbetet återupptogs. Fanskapet vek sig istället och det fullskaliga kriget var igång. Skiten åkte i soporna och nästa modell som jag tog fram var skänkt av min älskade syster. Jag hade potatis över hela förbannade köket innan jag framgångsrikt skalat sex potatisar. Förlåt syster men den är numera i potatisskalarhimlen den också. Djävulen har utmanat mig ännu en gång men denna gång i detaljerna. Kan någon ge mig en funktionabel skalare som inte är besvärjd av hin håle?? Tacksam för gåvor då jag tror att han har ögonen på mig om jag närmar mig en affär för ett nyinköp av världens numera enklaste mentala och fysiska tortyrredskap.... potatisskalaren.
Analt och kaffe!
Dagens bostadspolitik är uran att skräda orden urkass. Hur kan man bygga bostäder åt "folket" om inte folket kan bo och verka där? Hur kan man bygga lägenheter till vuxna människor som inte fungerar att ens vakna i. Jag pratar inte om hyror, storlek, antal rum eller färg utan placering. Om jag skulle bo i lägenhet skulle lag förmodligen ha ett helvete på jorden. Hur ska jag kunna stiga upp och slå igång kaffepannan på morgonen ens? Jag vaknar likt stora delar av befolkningen utan en tråd på kroppen och vill så fortsätta göra. Så problematiken är: varför bygger man då lägenheter där jag måste manekänga likt en utvikningsbrud varje morgon när jag slår igång morgonkaffet om jag ansluter mig till allmännyttans bostäder? Man har skyltfönster i köken så man verkligen inte ska missa varandras morgonritualer. Jag begär inte att kunna ha sex på matbordet varje dag utan risk för upptäckt. Jag vill bara kunna koka mitt morgonkaffe ostört. Det är väldigt analt att inte kunna tillgodose det genomsnittsmedborgaren har behov av varje dag.
Ångest
Jag är fullständigt utan ångest (utom vissa söndagar). Jag dricker inte Absint (utom när det finns lördagar). Jag har inte skurit av mig öronen (nästan fingrarna ett par gg). Jag är inte alkoholist (Lördagar??). Är jag och kommer jag någonsin bli en konstnär likt Strindberg, Van Gogh, Hemingway eller någon annan storhet då jag inte är helt skruvad och piskar mig till sömns med en bit taggtråd?? Jag är en jättelycklig småbarnsfar som tycker om att laga mat fiska och arbeta. Jag bär inte ens statliga anslag för att hinna misshandla mitt mentala jag till en soppa som kan producera verk för framtida generationers kritiker. Nä jag är bara skitlycklig. Ibland lite deppig när jag får punka eller taskig lön, men mestadels väldigt glad. Tror att om jag ska lyckas med det här ska jag sluta jobba förskjuta mina barn skaffa lite droger som hobby och falla från en palm (Keith du är min hjälte). Tror jag stannar som en misslyckad skribent, rockstjärna och konstnär. Skrattande bondgrabb med en risig harley är nog min lott i livet.
Treenighet
Är någonting som de flesta kommer ihåg från skolan. Det handlar om gud! Eller rättare sagt fadern,sonen och den helige anden. Jag har inte tänkt skriva om den snubben med risk att bli satt i stock och bli piskad som en kättare av upprörda frireligösa "rätt-troende". För alla tror sig veta eller tro då i detta fallet på rätt sätt. Jag tror inte men vet inte heller. Den triangeln jag tänkte formulera är billigt,bra och snabbt. Väldigt mycket mer subtilt och greppbart för en bondgrabb som mig. Man kan inte välja alla tre har jag fått höra av en nära anhörig. Man kan bara få två av dom. Billigt och bra men inte snabbt. Bra och snabbt men inte billigt. Och till sist billigt och snabbt men inte bra. Jag har tillämpat den treenigheten eller rättare sagt oenigheten många år nu och kan känna att det verkligen stämmer. Tills i dag!! Det har varit väldigt stressigt idag efter jobbet med handlingar mat och träning. Och tillsammans med det hämtat ungar kors och tvärs. Som en åtgärd till tidsnöden satte jag min son Tony och hans kusin att grädda plättar medans jag hämtade den äldsta från skolan. När jag och och Tom kom hem möttes vi av ett skådespel!! Farstudörr och ytterdörr var på vid gavel och en rökpelare kom ut ur stugan som Greenpeace hade haft åsikter om. Skyndsamt sprang jag in och fann dom två juvelerna vid var sin stekpanna gräddandes plättar. Helt underbart lyckliga och inte ett enda öga var torrt av lycka (kan vara röken också). Maten intogs och de var lite missfärgade och märkliga till form men väldigt goda. Vi hann iväg på boxningsträningen i Boden och då slog det mig. Den oenigheten som jag tidigare nämnde hade blivit en treenighet. Maten var väldigt bra och väldigt billig (huset brann inte) och dessutom gick alting väldigt snabbt. Ska inte utveckla den teorin för kottarna för dom lever ovisst om den kunskapen att de lyckades sammanföra alla tre till en treenighet. Ohelig men ändock!
Barnmat!
Mellan varven brukar jag skriva om de som betyder mest, mina barn naturligtvis. De har alltid varit väldigt intresserade av mat och matlagning. Att dom kan äta råder inget tvivel. Att dom äter mycket är heller inget som någon ifrågasätter. Men att dom kan laga mat är för många en överraskning och för några nästan overkligt. När dom var små sisådär runt fem år så berättade jag i någon överpedagogisk iver att man kunde minsann äta all fisk som fanns att få på spöfiske här hemma. Det resulterade i att jag vaknade en tidig morgon av att huset var rökfyllt och det stog två barn vid spisen och som dom sade stekte lite aborre till frukost. I förlängningen så togs det hem mört för provsmakning och även mikroskopiskt stor löja. Men det som var mest minnesvärt var när en brax skulle anrättas, mot min inrådan bör nämnas. Själva stekningen gick fort men Den äldsta sonen som skulle dinera på denna minst sagt beniga fisk fick en chock när han upptäckte att det igentligen var mer ben än kött. Han grät sig igenom den middagen trots att jag bedyrade att han inte behövde äta den. Han blev precis tvärtom toktjurig och stirrade på mig som att jag varit en lögnare "all fisk i älven går ju att äta pappa" sade Tom mellan tuggorna gråtandes! Den stunden fick min son lära sig skillnaden mellan går och bör. Åren har gått och fiskarna har bytts ut mot mer avancerade kulinariska expriment. Och idag, ikväll, precis nu vet jag att dom kommer skämma bort sina vänner familj och framtida flickvänner med gastronomiska resor. Ikväll fick jag en riktigt god hemmagjord tomatsås med massor av vitlök och kryddstark korv tillsammans med perfekt kokad pasta när jag kom hem från jobbet. Närmsta vägen till hjärtat lär vara via magen men jag hade älskat dom om dom så serverat stekt brax. Underbara ungar!!
En riktigt god morgon
En riktigt god morgon är någonting man bestämmer sig för att ha. Ingenting som bara händer, inte som en skatteåterbäring eller skattesmäll som kommer oavsett hur vi gör. Varje dag när jag stiger upp vind skev och stapplandes yr mot kaffepannan är det med ren viljestyrka jag får vatten i den och lyckas prestera någonting som liknar ett avkok på den ädla bönan. Jag är i några fall bakfull som en kölhalad gödgris och vill nog mest av allt suga av en dubbelpipig hagelbrakare. Fantastiskt nog så lyckas jag bestämma mig för att just denna dagen ska bli min bästa. Just denna timmen bestämmer jag inriktningen på hela dagen, ibland hela veckan. Om man hänger sig till tröttheten yrseln och den låga sockerhalten i kroppen kan man istället tända eld på bilen sparka sin chef i arslet och sedanmera se till att bli luspank,ogift och singel på oviss tid. Om man är i någon form av maktposition eller har hand om folk kan man alltifrån se till att ett fikarum blir en mental tortyrkammare till att starta ett fullskaligt krig med något skitland som inget gjort (läs Vietnam). Så när jag fått i mig min dagliga dos av den väldoftande kaustiksodan tvingat ner flimmerhåren med nikotin och tömt kroppen på slaggprodukter så ler jag hur jävla ont det än gör. Det är betydligt mer plågsamt att ta konsekvenserna av att låta bli. God morgon älskade vänner och ovänner. Hoppas ni har en fantastisk dag frammför er. Det har jag tänkt.
Paradigmskifte
Många intressata saker har hänt det senaste året och många gamla kunskaper har fått visa sig som okunskaper. Det som slagit mig mest är den dåraktiga tron att man har evigt liv och därigenom oändligt med tid att spendera på skit, skitstövlar och skitsaker som man ändå inte har nytta eller glädje av någon längre stund. Det är som att man kommer ut från ett tv spel där man har tre liv när man börjar och hoppar man på en svamp får man ett extraliv eller blir odödlig för en kort stund. Det handlar om att ta ansvar över sitt liv och göra det mesta av det. Låta sig bli lite besatt av sådant man älskar och ta tillvara på det som gör skillnad. Jag har hittat en hobby förra sommaren som i en åskådares ögon kan förefalla något suicidal. Det handlar om att sätta sig på en motorcykel som är förlängd och kraftigt övermotoriserad, man försöker senare ta sig upp för backar som inte går att köra upp för (jag är värdelös) Långa bultar sticker ut ur bakdäcket tillsammans med gummiskovlar som kan göra familjelyckan till ett minne blott om man har otur. Allt detta är en sport hör och häpna, och jag bokstavligen älskar den.Hill Climb Att det som kan ta livet av mig kan få mig att känna mig så levande? Jag har öppnat min pandoras ask och kommer inte att stänga den förän jag sett alla sanningar om mig själv. Att göra sig lycklig och följa sin dröm har blivit viktigare än någonsin. Att försöka och misslyckas är något som kan göra en ledsen, men att aldrig löpa linan ut är ett svek mot sig själv. Kan inte citera det bättre själv än Johnny Depp gjort: "You can't burn out if you're not on fire". Vi vet att ljuset tar slut någon gg så samla allt man älskar runt det och njut.
Kärlek
Visst är kärlek en underbar känsla.Vi hittar den i all vår vänskap. Vi saknar utan att någonsin haft. Vi trånar utan att någonsin få. Vi slåss för någon utan att vi kommer att få tack. Kärlek gör oss berusade på sätt som sprit aldrig gör. Massor av själsliga resor vi av lust gör. Lika delar smärta som behag. Massor med bakslag. Ändå ger vi oss den på. Bara för att bli två.
Socialstyrelsen skulle tveklöst förbjuda den mycket beroende drogen om dom kunde.
Grå zonen
Det är varken sommar eller vinter, ej höst heller. Men svinkallt så man har gåshud och bjällerklang i byxorna. Träden är gröna gräsmattan har tyvärr inte heller slutat växa. Men det är inte utan tvekan man ställer fram hojen för en nöjestur. Dom yppiga tjejerna som visar mer hud än vad som jag kan känna vara lovligt (när man försöker arbeta) springer mellan galeriorna förvirrat och fruset. Tacka vet jag en rejäl värmebölja så svetten lackar och man nästan har solsting och vätskeförluster. Eller hösten med rejäla monsunregn och åskstormar så det luktar krut i luften. Vinterns vidriga kyla som vrider livslusten till och med ur den bistraste bingolotts-försäljaren. Våren som får folk att tappa huvudet och gör krogen till det mest bizarra orrspelet av dom alla. Var är vi då?? Jo i den tiden på året utan årstid utan någon förväntan vare sig på väder eller värme kärlek eller skoterföre. I den grå zonen.
Övermogen
Jag vet ingenting, det vet jag i alla fall. När jag var en sisådär 17-18 år var jag jättesäker på att jag visste allt som jag någonsin hade nytta av att veta. Hur tjejer funkade, hur samhället inte fungerade. Hur man snabbast plockade i och ur en bilmotor på en gammal volvo plus hur man gjorde en busjäsning på socker turbojäst och blåbär.
Någonstans på vägen hit där jag är nu så började saker svikta i mitt självförtroende. Saker var inte självklara längre. Tjejjer kunde trilskas lite. Samhället gjorde lite motstånd mot min motståndsrörelse. Bilmotorer var förbaskat oljiga å skitiga men ett nödvändigt ont. Å busjäsningen ska nog förfinas igenom en destilering innan den intas.
Som sagt så har jag absolut ingen aning om hur kvinnor inte fungerar. Samhället har kört över mig och jag kryper så fort skattmasen hotar mig. Bildjävuln ska bara funka när jag vrider på nyckeln och jag åker gärna kollektivt om jag kan, eller cyklar. Ett glas rött har blivit en fröjd eller en riktigt god svindyr enkelmalt som legat på fat 12-18 år. Tacka fasen att folk tyckte det var bättre och enklare förr
