nordsvensk

Och andra människor från andra yrkesgrupper har denna dag sprungit runt min arbetsplats i ett myller. Det är driftstopp för funktions och underhållsreparationer, som det fint heter på fackspråk. Undrade i för ett tag vad jag hade för titel i stimmet. Men då kom jag på att det kanske inte e så jävla viktigt vad jag har för titel. Lönen kommer och räkningarna blir betalda. Kan man någonsin begära mer? Några jag jobbar med har pissat in reviret där inne på "verket" i över tjugo år! Är det så här det ska vara? Arbeta för att få pengar till mat och orka arbeta mer... Lät fan inte klokt. Hört: Min ene bror är svetsare och den andre är också alkis!!

Tålde inte det passiva grupptrycket....

Säkert är att jag tar det lugnt denna dag. Har som bekant för dom som läser min blogg gjort en liten vurpa i går. Försöker därför att sitta ner och ta det lite lugnt denna söndag. Svårt med den raslösheten som jag besitter, det formligen kryper i kroppen. Därför så försöker jag denna dag återbekanta mig med internet, har inte haft tillgång till obegränsad surfning på många år. Dagens utforskning handlade om det som är mest omtalat och nedsnackat i medier av olika slag. Kan ju säga att jag har blivit väldigt nyfiken med tiden som jag varit utan både dator och uppkoppling. Hade tänkt kolla in massor av communitys denna regniga dag, men icke. Jag hittade massor av sidor med olika inriktningar och stilar. Ingen nämnd eller glömd. Det som är slående i alla fall är att det är massor av lösenord och tjafs innan man ens kommer in på dessa sidor. Det ska mailas å ändras användarnamn tills man är helt matt. Om någon behöver tips om namn så har jag inga, har helt tagit ut mig på den punkten. När namnet väl har blivit godkänd så börjar nästa resa. Lösenordet!! En sida hade djävulen själv skrivit html koderna på. Jag höll på en halvtimme för att komma på ett lösenord som den ville svälja. Sedan skulle jag avsluta medlemsskapet så höll jag inte på att komma ihåg detta lösenordet. Då tappade jag nästan kontrollen över mig själv och höll på att bli datorlös igen. Andra sidor skulle skicka någon verifiering till min mail när jag registrerade mig. Den dök heller inte upp. Det jag skulle nyfiket utforska lite stillsammt har fått mitt hjärta att nå en puls som inte är helt hälsosamt. Själva titten på communitysen blev i ett tidsperspektiv en bråkdel av vad jag tänkt mig. Och innehållet av dom har jag nästan glömt på grund av allt svammel med att registrera. Att avsluta ett medlemsskap verkar vara hemskt o-poppulärt hos skaparna av dessa cybervärldar. Dom har helt säkert gömt den länken, om inte annat så har dom inte hängt upp en lika stor skylt på den funktionen som att bli medlem. Det tog nästan lika lång tid att bli av med dom´som att komma in. Jag har inte målat upp mig själv som någon datahacker och kommer aldrig göra det, men lite datavana har jag. Kan inte vara meningen att jag ska ha examen i någon form av datautbildning för att röra mig fritt inne i denna vansinniga värld. Att informationen är fri på internet är ett hån, jag har nog inte bränt så mycket energi på så lite någonsin. En sak är jag säker på! Det är att informationen på internet och i synnerhet på communitys är väldigt svåråtkomlig. Säker kan ni vara att den finns där skyddad från sådana som mig helt säkert. 

Är någonting som mänskligheten har drömt ända sedan den första mänskliga varelsen fick syn på en fågel. Vet i dag att några beteenden som människan bär med sig är väldigt märkliga. Man blir lugn och tillfreds av att få sin rygg kliad, en levandes eld har invaggat människor i trygghet i tusentals år. En kram kan värma rätt igenom den allra bästa thermo-ställen och dunjackorna oavsett yttertemperatur. Många av våra vardagliga handlingar styrs genom medärvda beteenden. Allt från vem vi blir kär i till vilket sorts yrkesval vi gör enligt forskarkåren. Jag är har skapanden arbeten i byggnadsbranschen i både stål och trä . Kan vara ett betingat beteende som min miljö har sett till att jag fått men det kanske jag aldrig får reda på. Kan bara konstatera faktum att jag har en dragning till dom yrkena likt en fluga till en sockerbit. Har varit och hjälpt till med ett tak denna dag. Rivning städning och sedan uppmontering av nytt tak . Älskar att klättra runt på bjälkar och åsar. Känner att pulsen går upp och mitt adrenalin pumpar när jag får vara mitt i en karusell av detta skapande. Idag när jag var som mest uppe i hetluften och jag var precis i det varvtalet som trivseln finner sig i. Då hände det!! En takstol släppte och vek sig för min tyngd, plötsligt närmade sig underlaget under mig med en rasande fart. Spånet yrde och om minnet inte sviker mig så tappade jag luften vid nedslaget. Fallet var inte extremt högt men ändock tillräckligt. Istället för det normala stönet som en människa får ur sig när dom faller, eller dom svordomar man hinner få ur sig så hände någonting annat. Jag utbrister i ett hysteriskt skrattanfall, har nog inte skrattat så gott på länge. Sedan fortsatte jag nog skratta ett tag åt att jag just skrattade istället för svor osandes eder som brukligt när jag gör illa mig. Klarade mig ändå väldigt bra då jag lyckades landa med ryggen över en takås. Ska till farbror doktorn i morgon om det blir värre och sitta av kvalitets-tid i deras väntrum. Taket blev enligt planeringen klar så långt gånget som tänkt. Har prövat  ännu en gång med ömmandes rygg och misslyckat resultat... har tänkt återcitera Douglas Adams (liftarens guide till galaxen) "Konsten att flyga är att kasta sig mot marken och missa".

Heter det visst när man återföds. Dagens att göra lista har inte varit särskilt lång eller komplicerad. Den har mest handlat om att ta hand om sig själv. Gårdagen var en dyster historia men inte helt utan ljusglimtar som gjorde den hanterbar. Lämnade ****** åt sitt öde, öde är nog rätt ord i sin verkliga betydelse. Kan med säkerhet säga att jag har hittat samma motivation där som dom stora lokala skidåkarna. Om jag hade bott och vuxit upp där och vetat om att det enda sättet att ta sig därifrån var igenom att hantera ett par skidor på ett suveränt sätt. Gosse vad jag hade åkt skidor, inte bara utför. På längden och på tvären. Skulle förmodligen både sovit och ätit med pjäxorna på. Skulle aldrig tordas chansa på att det fanns något annat sätt att komma därifrån. Under mitt vuxna liv så har jag inte haft större vilja att lämna en plats, ej heller har en sådan vacker plats fått en så dålig smak i gommen när man försöker uttala namnet. Orättvist mot lilla ******* kanske men jag kan inte hjälpa det. Som tur är så startade bilen och det fanns bensin i tanken och en skylt åt rätt håll. Resten gick på ren automatik och vilja. Stannade och provianterade under vägen med en måltid, som jag under självbedrägeri lyckades övertala mig själv att den både var näringsrik och nyttig. Den lade sig som en vit bomulls -täcke runt hjärtat och kommer nog att isolera och värma under många kalla vintermånader. Den måltiden som jag fick lystrade under det fantastiskt innovativa namnet Flottbomb. Två cigaretter fick avsluta den nätta dieten. Det enda som störde resans harmoni nu var kanske den magknipen som uppstod av den alldeles för friska fjälluften under stoppet... Landade hemmavid hos släkt med en underbar doft av mat (matnojorna har inte släppt ännu) den bittra smaken dämpades och fick jag en värdefull öm stund hos min flickvän. Hemkommen med en aldrig upp -packad packning så kom en känsla över mig av frustration av något slag och den fick tyvärr bli mitt sällskap in i Törnrosa sömnen. Vaknade idag och har med fast beslutsamhet kvävt den frustrationen med en rejäl omgång av själv-vård. Just nu så känner jag mig pånyttfödd med en lite bitter smak i munnen av det som hänt sista tiden. Det är inte bara jag som fått bära dessa strapatser, mina barn och nära och väldigt kära får tyvärr sig en slev av den bittra smaken.

Jag och min arbetskollega sitter på vårat rum i svenska fjällvärlden och väntar på besked om resa till hem och kärlek. Har mest suttit och glott i väggen denna förbannade dag. Skämts ömsom varit förbannad. Skämts för att jag en vuxen man i dom yngre trettio med god arbetserfarenhet kunnig i min yrkesroll blivit lurad av mina arbetsgivare till den milda grad att jag inte ens packat upp väskan. Förbannad över att dom på något sätt verkar inbilla sig att jag en vuxen man i mina yngre trettio med god arbetserfarenhet kunnig i min yrkesroll utan vidare skulle svälja en massa skit!! All skam och ilska hade gjort oss tillsammans med utebliven halvpension ohyggligt undernärda. Jag och kollegan gick på jakt likt två hungriga hyenor här i obygden hungriga och utmärglade till desperation. Vi fick speja rätt länge mellan saxofonbjörkarna innan vi fann ett lämpligt byte. Första bytet vi fann var dött och helt avätet, Tärnaby fjällhotell var utan frukost och det blev vi också. Men likt djuren på savannen så krävs vissa artificiella vattenhål på vägen för att släcka törsten på våra dragare. Vi hittade en bensinmack som visseligen inte hade så mycket liv, men massor av föda. Som tur är så säljs det mer varmkorv än bensin på dessa ställen. Vi fyllde våra tomma och avmagrade bukar med korv och läsk tills skinnet åter spändes till sin ursprungliga form. Mätta och belåtna släpade vi oss tillbaka till vårat rum i en stuga utefter en fjällbrant omgiven av massor av krokigt växta björkar. Vilket värde har ett rum med utsikt i en värld utan mat och respekt??                                            Hungrig hyena

Om jag kunde resa tillbaks i tiden så skulle jag se till att luther's föräldrar fick upplysning och obegränsat med preventivmedel. Sedanmera så skulle jag ta Karl Marx i hampan och ge han en spark i arschlet så det dånade om det. Jag är född under tidigare delen av sjuttitalet då dom röda banderollerna hängde högt. Skolmaterialet genomsyrades av arbetarkamp och socialism. Fackförbunden var starka och kampen för rättvisa var självklar. Nu står jag här i ett blåblodigt Sverige med en socialistisk bakgrund och en blodad tand för kapitalvaror. Jag har arbetat långt mycket mer än vad som är tillåtet och hälsosamt i mitt liv. Försakat familj och vänner utan att förstå det. Fått arbetsskador som samhället inte kan eller vill hjälpa mig med, till motsats av vad vi läste i skolan om hur samhället skulle ta hand om de sina. Man brukar säga att barn gör inte som man säger, utan dom gör som man gör själv. Nu har min äldsta son börjat sälja jultidningar, han är nio år!! Fy fan Luther och Marx, hoppas ni har kol eldning på schemat!!