Placebo

Det hade regnat några timmar och mörkret började falla. Vi befinner oss i södra England på väg från en vän i Falmouth Cornwall och mot Portsmouth på två tungt lastade motorcyklar. Vi ska ombord på en färja som avlöper sju på kommande morgon med slutdestination Frankrike. Goda råd är dyra för det är sent på kvällen när vi anländer och vi har inte hittat någon torr och varm sovplats. Kaoset och paniken som kom krypande över oss var som en blöt kall filt och vi misströstade och sökte efter ett öppet hak vi fick hysa in våra blöta kalla kroppar och dyngsura packning. Till slut fann vi i närheten av hamnen ett litet skamfilat ställe. Det ingav inget större förtroende med skamfilad sprucken tegelfasad men dörröppningen till den lilla hamnpuben som annonserade om ledigt rum kändes inbjudande och varm. Vi steg in på puben och möttes av vägg av tobaksrök och ur en gammal jukebox så dånade Jim Morrison lämpligt med Break on thru to the other side. Timingen kunde inte varit bättre för det vi såg var som hämtat ur en gammal film. Bartendern stod och putsade glas med en trasa, några äldre sjömän satt vid baren och hukade sig över var sin pint med öl. Dom gav oss ett halvt ögonkast och såg inte ut att orkat höja ögonbrynen ens om Freddie Kruger kommit in igenom dörren. Två vackra kvinnor i 25-30 års åldern satt för sig själva men granskade oss med lite piggare blick. Själv visste jag inte om jag ville ha en varm öl eller rum först. Det blev ett rum med knarriga sängar och torra kläder innan vi snabbt tog oss ner för att tina själen med något alkoholhaltigt. Innan andra pinten var tömd så visste vi att den numera skalliga bartendern var en gammal hippie som rest runt i Sverige på en obskyr gammal Thriumph på 70 talet och att dom två kvinnorna var Sydafrikanska stewardess som var i land ett par dagar. Några öl senare så stängde puben och med ett lätt uppfriskat sinne så beslutades tilsammans med mitt ressällskap bartendern och Sydafrikanskorna att klockan bara var barnet ca midnatt. (vår färja avlöpte kl 0700). Så det enda vettiga och rimliga var att fara på nattklubb tillsammans... Sagt och gjort så efter en kort taxiresa så steg vi in på en enorm nattklubb med mina mått. 3-4 våningar med olika musik och barer på varje våning. Trivdes bäst längst ner där det var trance och latexinslag på dansgolvet och till min lycka gjorde resten av sällskapet detsamma. Musiken dånade och själen blev allt lyckligare. Efter någon stund kände jag mig väldigt iaktagen av dom Sydafrikanska numera ganska berusade kvinnorna. Jag begrep efter en stund att dom kastade trånande blickar på min snusdosa istället för mig. Jag höll upp dosan och frågade om dom var nyfikna på vad det var för någonting. Det kom en tsunami av frågor och jag han nog inte svara på alla men det svaret som var viktigast var att det var starkt och förmodligen olagligt att sälja. Dom tjata sig till var sin prilla och jag hjälpte dom som den gentlemannen jag är. Vill två vackra Sydafrikanskor lära sig använda snus så hade jag inte tänkt bromsa deras intresse i den svenska tobaks kulturen. Tvärtom så formade jag med mina fingrar en liten snus som jag fick placera under den första av dom numera väldigt fnittriga tjejernas läpp. Den var på sin plats ungefär en halvsekund. Hon varken spottade och svor som man kanske förväntat sig utan hon petade ner den och började idissla på den med en väldig iver. Efter ytterligare 2-3 sekunder så fick hon en vansinnig fart på benen. Inte mot toaletten som jag nu förväntade mig utan ut på dansgolvet och dansade med en frenesi jag sällan skådat. Nästa sydafrikanska stod lydigt och väntade på sin snus och nu förklarade jag ändå grundligare att den skulle vara kvar under läppen. Fullständigt bortkastat visade det sig för hon gjorde brecis lika när jag placerat den under hennes späda läpp. Jag skrattade gott men lite oroligt när jag såg dom i vimlet på klubbens dansgolv dansandes outtröttligt och energiskt. Jag glömde mer eller mindre bort de båda med uppmärksamheten riktad åt annat håll. Dom kom visseligen tillbaka med snus rinnandes runt munnen och ville ha mer?? Jag gav dom var sin till men orkade längre förklara användningsområdet för vår tobaksprodukt. Innan det var dags att åka till puben igen så kom den ena av de numera inte helt attraktiva snusrinniga kvinnorna med slokande blick. Hon förklarade att hennes väninna stulit mitt stash av "snuff"... Jag berättade att jag hade 2 kilo med mig i väskorna och att om dom nu gillade snus så fick dom dosan. Lyckan som kvinnan nu uppvisade kan inte beskrivas med ord och det blev besvärligt att få dom från dansgolvet till taxin hem till puben där även dom bodde. Efter en till runda i puben blev det en och en halv timme i de obekväma sängarna. Oavsett hur jag mådde och kände mig när vi packade ihop hojarna och tog oss till färjan den arla morgonen så var jag glad att jag slapp se hur man mår efter man ätit upp en snusdosa och dansat samtidigt en hel natt.

Här kommer natten

Mitt i en sommarnatt susa fram med vinden i ansiktet.  Det finns inget som att susa ensammen igenom en varm sommarnatt på två hjul...

Förhoppningar

Inför den stundande ledighet som nu uppstår så bygger vi förväntningar höga som torn. Vi handlar på oss mat och dryck inför den middagen, sammankomsten vi sett fram emot. Kläder har valts noga ut för att göra ett bra intryck för den dejten som kanske blir den avgörande i livet. Kvinnor och män som precis i detta nu stressar mot hemmet och duschen för att hinna i tid till helgens alla planer med stugor vänner resor fester och kärleksmöten. Allt ska klaras av på två dygn i veckan varje vecka året runt. Vänskapsband byggs glädje sprids men även broar rivs och vi förlorar något ibland. Jag har aldrig förstått varför vi skapar och ackumulerar hela vårt liv till en helg eller ledighet. Förväntningarna på dessa två dagar byggs från måndag till fredag och kan falla i ett nafs om allt inte stämmer. Någon slags manodepresivitet som baseras på en veckokalender där måndag är botten och lördag är nirvana. Varför tillåter vi inte oss att leva lite i taget igenom hela veckan? Ha en trevlig helg alla där ute och jag hoppas att dina torn inte rasar och kanske just du får det sådär underbart som du drömt om en hel vecka. 
 
"Och när du vill ha något, konspirerar hela universum för att hjälpa dig att uppnå det."
- Paulo Coelho , Alkemisten

Garderoben

Jag har alltid förundrats över massmedias bevakning över oss vanliga människor. Hur vi har sex, bygger och hur vi sköter vår städning är några exempel. Naturligtvis är det vi mediakonsumenter som styr den bevakningen igenom vårt eget intresse av den typen av tv-program och tidningar mm. Ingen gör en programserie eller tidningar om någonting som är skittrist och ointressant. Det är i den reflektionen jag har funnit att det finns en stor massa människor som borde komma ut ur "garderoben" och erkänna sin igenteliga identitet som sadomachosister*. Hur kan man annars njuta i fulla drag av förnedringen som människor utsätts för i tex Den elaka snickaren, Big brother, Robinson och till sist men inte minst: Du är vad du äter. Den sistnämnda är min personliga favorit. En Anna Skipper som tvingar folk till tarmsköljningar, armhävningar, och en diet som får mig att nästan gråta i sympati med deltagarna. Men när man ser hennes glitter i blicken och hör henne berömma den utsatta när han/hon får i sig en halvliter grön algdryck. Då vet jag att jag också borde komma ut ur "garderoben"
 
*Sadomasochism används också inom viss psykologisk teori som sammanfattande benäming på masochism och sadism. En föreslagen alternativ benämning för detta är algolagni (av gr. algos, "smärta" och algneia, "vällust"

Mananagement liv

Kan man föråda sitt eget öde? I så fall finns det ett öde och en väg utstakad för oss alla? Frågor i massor och jag har några lite provocerande påståenden. Om vi har en väg som är utstakad i livet varför i helsike kämpa om allt knäppt ändå är meningen att hända! Varför betala räkningarna torka sig i arslet och stiga upp ur sängen? Jo därför att man inte skulle ligga i rännstenen och lukta skit!! Sådant där tok som folk faktist tror på och förlitar sig på som ödet är en orkeslös mans tröst när det går åt helvete. Eller som det står skrivet "vår herres väg äro outgrundliga". Ett enkelt sätt att inte ta sitt ansvar över sin framtid enligt mitt tycke. Jag avundas dom som har tron att förlita sig till någon gudomlig makt som styr och ställer ens framtid och nutid som dessutom kan ta till sig önskemål hur knäppa dom än är via bön. Jag har endast mött något liknande igenom mitt arbete där jag lett och fördelat arbete åt människor. Jag är dock värelös att lyssna på någon som bara bönar utan att ge mig rimlig anledning och ändå sämre på att ta till mig tyst bön som jag verkligen inte kan ta till mig. Jag tror inte på ödet. Jag har svårt numera att tro på karma ens. Sitt eget öde kan man inte föråda men man kan föråda sig själv igenom att luta sig tillbaka och inte vara motorn i sitt liv.  Man skapar sin framtid och lycka med hårt arbete och en nypa tur.

Därför finns jag.

 Jag finns för att mina föräldrar skapade mig för en massa år sedan. Jag finns för att jag vill finnas. Men det finns naturligtvis en massa människor som älskar mig och håller av mig som jag vill finnas för på samma sätt som dom finns för mig. Det finns säkert en och annan som inte gillar mig alls och jag ställer gärna upp på att finnas för dom också som den givmilda personen jag är. Det är underbart att bara finnas. Det jag nu undrar är när människor skaffar sig vanor och ting som ska bekräfta deras existens. Bilar båtar stugor och naturligtvis medföljande amorteringar. Man måste stiga upp en lördagsmorgon för att bilen behöver tvättas båten pumpas och stugan målas. Jag stiger upp (lite sned tärd och ibland bakfull) och äter frukost med mina barn eller vänner och skrattar tillsammans med dom. Bilen tvättar jag när jag känner för det båten (läs attack-eka) har sjunkit minst en gång. Och stugan snickrar jag på när jag hittar en passande bräda. Teorin är att vi låter tingen och vanorna göra oss beroende så vi slipper fundera på varför vi ska stiga upp på morgonen. Vi tar inte ansvar över våra relationer och vänner och försöker inte vidga våran själsliga horisont för att ta till oss nya. När jag säger vi så menar jag den rika konsumerande västerlänningen som åkt dit på ägandets förbannelse!! Jag vet precis varför jag finns när jag sitter på brosteget hemma i stugan med en kopp kaffe och lyssnar på tystnaden innan grannen startar sin nya fyrhjuling!

Kärleksförklaring till ungefär 3,386,509,865*

Det vi pratar om är naturligtvis kvinnor. Världens i särklass vackraste varelse.  Det finns ingen varelse som kan mäta sig med våra kvinnor. Dom är helt underbara. Om ni nu börjar leta efter en punchline så kommer ni bli väldigt besvikna. Jag har inte tänkt vara cynisk elak eller på något sätt driva med dom som kan igenom ett ögonkast tända eldar och med ett leende få marken att gunga. Man ska inte mucka med dom som kan få länder i brand och kontinenter i krig med en viskning. Ibland när jag mött en vacker kvinna som ler och glittrar med ögonen känner jag en barnslig känsla och instinkt. Samma känsla som det barnet har som blivit lite skrämt av en vuxen vars famn är den tryggaste platsen att söka skydd hos. Det barnet som springer skrattandes och vänder för att gömma sig hos en för att bli påmind om att det var han/hon som just skrämde en. Barnslig skräckblandad förtjusning! Den vackraste varmaste underbaraste varelsen kan också vara den som är den farligaste man möter. För min del är det nog en stor del varför jag bokstavligen älskar kvinnan. Kort, lång, smal, ljus, mörk , ung eller gammal så rör just du upp känslor för någon någonstans. Just du får världen att gunga för någon någonstans någon gång. Utan er hade vi fryst varit ovårdade och förmodligen varit mindre rädda. Ni är helt underbara =)
 
* Källa : http://www.geohive.com/earth/pop_gender.aspx

Long time no seen......

Nu har jag hållt mig undan härifrån under ett par år. Mycket vatten har runnit under broarna och jag har varit ut på ett äventyr av stora mått. Mina barn börjar bli stora och jag har fått uppleva saker som jag knappast kunna drömma om. Några ska jag nämna här, de flesta kommer jag bära med mig i mitt hjärta som en skatt igenom livet. Jag är en priviligerad människa som har många goda vänner som ger mig goda skratt och fantastiska stunder. Det enda vi kan ta med oss igenom livet tills den dagen då jag ligger med dom andra på långvården är just minnen relationer och kärleken från andra. Man får inte med sig en snygg bil swimingpool eller någon annan dyr pryl till dom korridorerna. Det är livsfarligt att leva. Och vi kan vara helt säker på en sak det är att vi faktist kommer någon gång att dö! tills det inträffar så ska jag fortsätta samla skatter. Några ska jag dela med mig av till er.

Den moderna barnfilmen

Jag har tillsammans med mina barn inhandlat en massa olika barnfilmer mest tecknat,oftast med produktionsort långt västerut där det finns ett välutbildat och upplyst land som heter USA.
Vi har inte tv hemma hos oss och det kanske kan verka skrämmande för många menför oss så har det blivit ett lyft då vårt sociala liv blivit väldigt berikat.
Jag och mina barn kan styra vårt intag av medialt skräp igenom att köpa just det vi vill höra och se utan att få med sådant som äter upp vår lilla och dyrbara tid tillsammans.

Nu hade vi en mysfredag framför oss och vi åkte iväg till ett försäljningsställe för film och godis för att beväpna oss med oförsvarbart mycket godis och film.
Godiset blev köpt och mina två grabbar hade den oundvikliga men ännu så länge oblodiga duellen om vilken film dom ville se.
Denna fredag som kommer gå till historien som en av dom milstolpar som små människor har på väg upp till det medvetna vuxenlivet.
Den milstolpen vi nu snackar om är lite makaber om man betänker att mina kottar inte är särskillt gamla, väldigt medvetna och upplysta måste tiläggas. 


Två minuter in i filmen: Bondgården. De vilda partydjuren så utbrister min äldre son:
-Pappa vad är pojk-kossor och varför har dom spenar?
Jag hade faktist själv sett den detaljen och hoppades att jag var ensammen om det men icke!
Mitt svar dröjde och var kanske lite undvikande, jag har ingen aning om varför man i vårt stora land i väster saknar tjurar i en tecknad barnfilm. 

Att man senare i filmen får reda på att bonden är vegan och föder upp köttdjur känns lite märkligt också.
Det fanns en hel del märkliga detaljer i denna film som fick både mig och barnen att höja ögonbrynen men om man ska summera filmen på vuxenspråk så är det den första rullen jag sett med transsexuella kossor som stjäl bilar.
Och att det dessutom är fult att äta kött om man föder upp djur!



Järv AB

En före detta arbetskamrat satt och berättade att han minsann hade haft en jättebra företags ide som skulle ge han goda inkomster men att den inte var riktigt rumsren.

Han skulle åka igenom norrlands inland i en lastbil lite klämmigt målad och en lite fräck melodi som skulle basunera ut hans ankomst till hushållen som kommer att beröras fullastad med hungrig järv!

Iden är inte att sälja järv utan att mot betalning låta bli att frige en arme med hungrig järv runt om i våra bygder som befolkas av ett naturfolk som livnär sig på frigående tamboskap.

Det finns helt säkert en massa människor som inte kan se det komiska i den affärsidén.

Jag kan känna likheten till dom killarna som jag sett på film sälja en försäkring emot att kundens fastighet inte brinner ner dan efter.... "I have a offer you cant refuse"

  

På samma sätt kan jag tycka mig se att Sveriges regering idag motiverar sin politik: Om ni inte betalar fläskigt med skatt så kommer vi att skära ner på sjuk och åldringsvården.

Den som sett hur dessa instanser ser ut i dag kan nog lätt se att i nästa steg blir sjukhusen slakthus och åldringsvården en spruta arsenik på ålderns höst.

  

Jag har börjat fundera på om man kanske ska utsätta sig för det perfekta brottet när man närmar sig på ålderns höst: Man stjäl av staten och hamnar på kåken på livstid där man fortfarande har fri sjukvård och mat som man fortfarande kan finna näringsvärden i och tugga med dom tänder som man får från den fria tandvården som vi i generationer betalat med vår inkomstskatt. Dessutom så finns det besöksrum som man kan träffa sina anhöriga utan att ha blivit ned- drogad likt i dagens vårdinrättningar.


ENTRÈ

Jag har varit på en konsert denna helg med några av mina närmsta vänner vilket var en värmande upplevelse både för kropp (läs öron) och själ.

Jag kan tycka att mitt liv cirkulerar runt arbete, mat, sömn och andra banala ting som verkar ta all tid från mitt för tillfället rätt händelselösa liv.

Livet kan kännas som att utöva klädsim med stövlar i en blötmyr fylld med sirap och fartkameror bara för att hitta en känslomässig liknelse.

Dessa små avbrott med mina underbara vänner är det som verkligen håller en uppe och får en att kämpa vidare mot nästa tillfälle att kunna slappna av.

Det som jag kunde känna särskild glädje över var musiken stämningen och människorna.

Hårdrockare reggae tomtar kostymnissar kvinnor män och till och med transvestiter gjorde dansgolvet till en fest att se och uppleva.

Musik är i sanningens ord det universella språket som dominerat mänskligheten sedan Adam var länsman i äppelträdgården paradiset.

Nu är det så att jag är skyldig min UFA lite kosing för en entré biljett men det är ett lågt pris att betala för att få umgås med sina vänner under så här trevliga omständigheter.  

image18

SNÖ

Detta kalla vita helvete som numera moder natur har begravt denna annars så spirande natur med: Rysk glass eller snö som det heter!
Vad är snö bra till??
Rätta mig om jag har fel men det går inte att odla någonting i den, den är oätbar ur närings-synpunkt och fullständigt värdelös som byggnadsmaterial om man nu vill göra någonting lite mer bestående.
Den är snorkall att handskas med och tung att skotta när det nu behövs, dvs rätt ofta.
Det är konstant blött i hallen och vinteroveraller kostar blod att köpa till kottarna ty dom är slut efter ett litet tag och dessutom för små om dom mot förmodan skulle hålla.
Bilen är fulständigt igenisad och kompost-lukten från golvmattorn gör sig påmind om man lyckas få dom att tina upp mellan varven.
Det är dessutom halt överallt.
Idas sommarvisa är det som håller hoppet uppe när det är som djävligast med snörök och modd efter vägen.
Snart så kan jag parkera och gömma min snöskoter och förnekelsen blir fullständig om att sommaren är otäckt kort och förmodligen så kommer den att regna bort.
snö

Snart så startar jag hojen!

Global Terrorism

Jag hade tänkt att för ett slag överge den bloggningen som baseras på den självupplevda grunden.

Jag har som avsikt att kasta mig in i ett ämne som jag gärna debatterar och bildar mig inom med avsikten att kunna påverka och ge mina barn en bättre framtid och bildning.

Terrorism utmålas gärna av västerländsk media med hjälp av bilder av turistorter och restauranger som blivit utsatta av muslimska fundamentalister, gärna självmordsbombare.

De flesta journalister som bevakar terrorism köper med största sannolikhet sina biljetter med destination mellanöstern, även andra fattiga muslimska regioner finns i målområdena.

Men vem är det som bestämmer vad som är terrorism och vad som är frihetskamp, hur kan man säga att en terror sker av religiös övertygelse?

Min iakttagelse är att den enes frihetskamp är den andres terror.


Jag skulle vilja måla upp en bild på hur jag tänker med hjälp av en hypotes.

Om man kan sätta fart på fantasin och låta det ena leda till andra:


Låt säga att bristen på naturtillgångar sätter in på allvar och att just stål och järnmalm kommer att få samma globalt ekonomiska betydelse som olja har i dag.

Lägg där till att Sverige har i sin ägo en av de rikaste och större fyndigheterna av denna mineral.

Stålpriserna stiger i höjden och att det bildas ett stort monopol med stål producerande länder där vi finns med.

Vi kan berika vårt land med dessa fyndigheter och kan höja priserna utan att någon som kan hota vår ekonomiska suveränitet.


Helt plötsligt så har vi fått en massa länder att titta snett på vår blomstrande ekonomi och våran nyfunna rikedom.

Stålverken går så det knakar och våra utbyggda älvar producerar energi som inget kan beskatta eller återta dom förlusterna dom får med de kraftigt saltade stålpriserna som nu råder.

Vi är helt oberoende av andra länder då oljeberoendet upphörde då vi utvecklat sätt transportera oss med el och med alternativa bränslen vi själva kan producera.


Någonstans i världen så känner en militär stormakt ett hot i att vi har ekonomisk kontroll över deras hela ekonomi och livsföring tack vare deras avsaknad av dom geologiska bristerna som dom besitter.


Nu har vi funnit en god anledning att misskreditera vår kultur och politiska ledning, om religiös övertygelse varit avvikande skulle det ha varit ännu enklare för global media att salta lite extra.

Världsopinionen som gärna låter sig bli förförd av sensationsjournalistik vänds med lätthet emot oss då vi inte har kontroll över dom bilderna som basuneras ut i världen. 

Scenariot att vi skulle bli invaderade är fortfarande högst otroligt men med en halvgalen stadsledning och en annorlunda hudfärg skulle vi säkert bli "räddade" av någon världspolis.


Om denne "världspolis" med dess krigsmaskineri trampar in i vårt vackra land och gör livet surt för oss så kan vi nog inte räkna med att vi har speciellt stor chans att försvara oss med traditionella militära medel.

Det uppenbara är nog att vi är chanslösa emot dom stora krigs och mediala maskiner som finns ute i världen.

Det som återstår är att antingen böja sig för dom nya makthavarna och vara tacksamma för den ofrivilliga räddning vi fått eller att ta till dom sätten att försvara oss på som vi har tillgång till.


Dom sätten att göra motstånd emot en främmande makt som är enormt mycket större än oss själva kan vara desperata och skingrade.

De som står i spetsen den för kampen som kan kännas hopplös och ojämn bör nog vara fanatisk och ha en suicidal tro på frihet.....



Att allt det som är skrivet är osannolikt att ske med det världspolitiska läget som vi befinner oss i är nog uppenbart, i alla fall för de upplysta medborgarna.

Men det är inte en osannolik händelse i sig, heller inte obekant med det som händer i mellanöstern i detta nu!

Georg W Bush berättade i ett tal att dom gjort framsteg i Irak som man bara kunde föreställa sig för ett år sedan.

Att driva ett pinat folk i ett u-land från medeltid tillbaks till stenåldern är en bedrift i sig.

Att få kännedom om fler av hans fantasier är inte någonting jag önskar, då den kan komma att skrämma mig mer än att få mig känna mig trygg ute i världen.

Undra vem som är terroristen?


Godzillas rampage party

Nu är äntlingen julen på urtåg med kraftfulla steg ty tjugonde knut ska avsluta denna tortyr.
Gårdagen var ett gott bevis på det manliga övertaget i vårat hushåll, ett stort leende fanns på våra läppar och inte en enda tår fälldes då ingen fånig romantik finns med att dansa ut någon plastgran finns i vårt hem.
Vi har avslutat våran stormaktstid och den dominansen som vi haft över lilleputtlandet med att släppa lös kakmonstrena som kastade sig över den en gång stolta och kända fallossymbolen likt godzillas.
Alla är vi kung i vårt eget rike, det är fantasin som sätter gränser på vår storhet.
Barns fantasi är obegränsad och därför så skall dom behandlas som dom prinsar och prinsessor dom är, i morgon så är det dom som är kungar och drottningar som härskar runt om i världen.
image16


Musclemania

Vad är det som driver mänskligheten till smaklösa och absurda ytterligheter som skadar oss individer mer än ger oss välstånd hälsa och ett långt lyckligt liv?
Varje år vid den här tiden på året så bokstavligen badar vi lögner och självbedrägeri i formen av ett nyårslöfte som vi avger lite högtidligt sådär halvjummna till tolvslaget på nyårsaftonen akompanjerat av Jan Malmsjös högtidliga uppläsning av Ring Klocka Ring.
 
Bara dikten i sig är ett stort självbedrägeri för många då dom flesta fått för sig att det är en genuin svensk dikt då den igenteligen är skriven av engelske poeten lord Alfred Tennyson.
 
När vi sedan vaknar med lite för lite sömn och kanske med lite för mycket högbeskattad eldfängd andedräkt så är det inte bara dom faktorerna som får oss känna att den smörklicken vi kallar hjärna värker, ångesten över att vi då kastat ur oss ett löfte som inte alls känns lika självklart att följa upp när tillnyktring skett har viss betydelse.

Löften om att gå ner två tre kilo eller helt enkelt bara försöka att bli en trevligare vän är inte riktigt det som kan tävla i den högljudda stämningen som lätt kan bildas efter en nyårsmiddag.
Sådana enkla och varma saker som att ge mänskligheten ett bidrag igenom att satsa en kväll som vuxen på stan eller bara förkunna att tomglas och returburkar skall bli en hjälpande insats i någon insamlingsburk på livsmedelsbutiken man brukar handla på.

Dom flesta nyårslöften som jag någonsin stött på handlar om nikotinavänjning och väldigt ofta om det eviga tjatet om träning och grönsaker.
Det enda som jag kan se är att dom företagen som lever på att sälja nikotinplåster och liknande preparat gör sig stora slantar på en massa fyllsnack, inte att förglömma dom urskogarna som pappers-fabrikerna maler ner till små snygga pappers ark som man fyller i för att få tillgång till gymet där man förmodligen aldrig kommer sätta sin fot i efter januari månads slut.

Perfekt hälsa och en snygg kropp verkar vara det överlägset vanligaste fylledilleriumet som sprids som ett virus den här tiden på året.
image15 
Perfekta muskler eller en human och uppnåelig handling?


Sorry Monsieur Eiffel

Julen är inte mannens påfund inte heller någon frisk nordisk kvinnas påfund!
Jag är efter att ha upplevt 33 st mer eller mindre hysteriska högtider som går under benämningen jul med den märkliga och motsägelsefulla kombinationen frid helt övertygad att det är någon hemskt oandlig kvinna från Italien (el dyl.) som blivit våldtagen eller någonting annat hemskt, av nordiska vikingar helt säkert.

Denna kvinna hade förmodligen försänkningar inom den dåtida religiösa kristna rörelsen och hade en djävulsk och listig plan på hämnd, lika elak och kaotisk som man kan föreställa sig att en försmådd och hämndlysten kvinna från denna sydländska och då kristnade delen av världen kunde ha haft.

Hennes plan låg i att ta av oss alla vackra underbara seder och ersätta dom med seder som bidrar till att vi skövlar skogar naturrikedomar och sist men absolut inte minst våra bankkonton, som bonus så har hon fått stora delar av befolkningen nervsjuk och sönderstressad.

Sverige har historiskt sett varit en stormakt och lagt stora arealer till sitt rike runt om i norra Europa för att senare supa bort dom i något politiskt religiöst dravel, vikingarna tog sig små och stora markplättar där dom kände för att bosätta sig på det några hundra år tidigare.

Mitt kök är mitt och även om jag inte är religiös eller mer kristen än att jag blev kristnad i form av en för mig märklig rit som kallas för dop så har jag blivit utsatt, då för en sed som skulle ersätta den för mig enklare och det lite mera jordnära midvinterblotet då man slaktade en häst och söp sig löjligt full på mjöd.

Vilket fall som helst så har detta kaos nu nått mitt hem och i dags dato även lämnat den trygga vrå som under några dagar sett ut som en krigsskådeplats bestående av julklappspapper och märkliga ljus- arrangemang.

För att inte tala om granen som jag till skillnad från andra inte stulit några steg ifrån vägkanten utan har oromantiskt nog enligt mina vänner och i synnerhet mina väninnor, snyggt förpackad i en sopsäck barrandes plastgran färdigklädd med ljus och race ready  året runt redo för att smycka nästa julefrid (läs jul-strid).

När den enda för mig riktigt trevliga traditionen skulle ta sin början så fick det storsvenska i våran familjs ego sitt grepp om oss så ballade det ur som vanligt, nu handlar det inte om en oförsvarbar konsumtion av asiatiskt tillverkade kapitalvaror som skulle slås in utan om vårat årliga pepparkakshus.

Jag hade dagarna före preparerat en deg som var stor nog och innehöll tillräckligt mycket råvaror för att föda en hungrandes Etiopisk familj under gott och väl en halv vecka, ett och ett halvt kilo av den väldigt välsmakandes och lätt laxerandes deg hade vi som byggmaterial.

Om nu inte vi hade haft någon korkad viking i dom kristnade regionerna som sett till att det funnits motiv för hämnd så skulle jag inte funnit anledning att syssla med detta, ej heller så skulle vårt byggnadsverk beståendes av vackert brun gräddade pepparkaksskivor ihop- limmade med elakt varmt smält socker haft den formen den nu funnit.

Sorry Monsieur Eiffel  men när jag kommer hem så ska jag göra någonting som våra Svenska anfadrar drömt om att göra med många ställen.
 

image14

Jag ska fästa en svensk flagga i toppen på ett byggnadsverk som retat fascinerat och imponerat många, sedan så ska jag och kottarna riva det samtidigt som vi ska drömma om vilket stort byggnadsverk vi ska lägga under oss nästa år.  




Vikingblod


image12




Med den salta luften piskandes i ansiktet fuktig och kall har jag sett ut över horisonten utan en fast punkt att fästa blicken vid. Pulsen stiger och blodet börjar värma ut i kroppens alla lemmar, rastlösheten sätter in med full kraft och det enda som kan dämpa abstinensen är den fixen som en resa ut på okänd mark kan erbjuda. Jag har stått på en av de västligast jord och stenklumparna som badar i våran golf och sett ut över det hav som våra anfädrar en gång besegrade med deras rastlöshet och nyfikenhet som drivkraft. Även om jag inte levde för tusen år sedan så kan jag nu säga att jag vet vilken känsla dom hade i magen då dom styrde ut från nordens nord-västra kust med fulla segel och saltstänk i ansiktet. Samma känsla som när hojen är packad tankad och står och hoppar på sitt stöd på tomgång......











De saktmodiga skola besitta jorden!

Läste det i något dokument som fått tuff konkurrens av gröna skyltens artikel- katalog. Eller så hörde jag det då jag gjorde ett tafatt försök att göra som mina skolkompisar och bli en gudfruktigare människa igenom komfrimation, som att den redan dynamiska människan jag är kunde bli bättre..... Fnys! Men jag har tagit till mig en del:
 
Ps. 37: 11: De saktmodiga
ökola ärva landet och hugnas med stor
frid.
- De saktmodiga äro de, som
tåligt och stilla med ett Gud undergivet
sinne, utan att förbittras eller hämnas,
lida bedrövelse. De skola besitta
jorden, när Herren kommer och upprättar
sitt rike.....

Känns djävligt bittert med den klådan jag har, eller som min gamle far brukade säga:
-Har du myror i brallorna pojk?
Jo jag har kollat inga myror ej heller några andra skumma insekter eller någonting som ens påminner om det, varken i latjolajbanlådan eller någonstans annars. Men det kryper likväl i kroppen när jag suttit still för länge. Verkar som att jag är helt körd enligt den bokens sätt att räkna in toppen av den mänskliga näringskedjan. Jag har därför anammat en helt annan livssyn och räknesätt som passar det manliga könet och den moderna människan, har hört att den som har mest grejer när han dör vinner men det är förlegat och tillhör det förra århundradet. För att äga en massa jävla prylar så måste man springa runt och visa upp dom för grannarna och fjanta och då får man motion som är en ohyggligt motbjudande tanke i en fast food generation som nu ska dominera världsaltet. Det som gäller där är att vara blankfet och hålla sig rynkfri igenom att spänna ut huden med kroppsfett. Bättre än botox och andra onaturliga giftiga och farliga sätt att hålla sig ung. Det som då förenar hela våran nya livsstil och mitt nya räknesätt att finna den som är högst upp i näringskedjan är en gizmo som ser till att vi når till alla våra kapitalvaror utan att för den delen mista ett enda gram underhuds fett. Fjärrkontrollen, den som har mest fjärrkontroller när han dör vinner! Det måste vara på det sättet..... Men likväl så har jag målat in mig i ett hörn, jag kan ju inte sitta still!! Och till lika verkat tjommen som skrivit det där tjocka dokumentet haft koll på vad som skulle hända med mänskligheten, han har säkert en fet aktieportfölj i någon stor restaurang kedja. Man kan inte påstå att man blir snabb av snabbmat och fjärrkontroller, snarare saktmodig!


Höstromantik

Vilka fantastiska dagar som vi ser komma och gå. Vilka underbara kvällar som vi sent ska glömma kommit och gått. Att mörkret gör någonting med en vuxen man, att regnet och den första snön kan ge en människa sådana lustar. Köttets lust är någonting som ingen kan stå emot hur länge som helst. Att man blir syndfull till råge är någonting som är oundvikligt. Att få frossa och känna doften av kärlek i hemmet är någonting som hör hösten till. Om jag nu kommer att ta skada av dessa övningar är nog oundvikligt och ohjälpligt. Att få tillreda och frossa i höstens Älg-köttsoppa är nog det närmaste sex man kan komma med kläderna på!                                                                                                                                                                                                                           







image11

Finland

Jag brukar inte kommentera dagspress och vad som händer ute i världen på grund av att det känns populistiskt och att det skrivs så mycket ändå av sakkunniga journalister i aktuella händelser. Men nu ska jag bryta denna trend och vana för den vansinniga skjutning som skett i vårt kära grannland i öst. Jag har reagerat över dom fruktansvärda skildringarna av vansinnes dådet som ändå inte kan få oss att förstå känslan som nu finns hos offren och dom överlevande anhöriga. Både till dom utsatta och gärningsmannens nära och kära. Hur kunde detta ske och hur kan det i framtiden stävjas? Det är en fråga som ställs överallt i alla medier och folkhemmen runt norden. En syndabock måste hittas, någon eller någonting som får ställas ut och får stå för skammen. Vapen skola föräldrar mobbades skolkamrater är några som har eller kommer att granskas. Skulden är inte klargjord mer än till att det var en förvirrad grabb med ett vapen som gjorde detta illdåd för att sedan ta sitt eget liv då han säkert fann sin skuld mitt i detta hämndbegär. Men vad som orsakade och ledde till dessa handlingar är inte någonting annat än ren och skär sinnessjukdom. Annat kommer inte någon att finna, Det som kan förhindra att dessa händelser sker är blott en sak, en radikal och nödvändig handling! Våra folkhem bör och borde läggas in på tvångsvård hos en väldigt duktig psykolog för det är där roten till att man utan utan upptäckt kan få motivation till detta. Där och endast där kan man bli upptäckt när man planerar och är på väg att genomföra någonting som hände på skolan i Finland. Men utan ett friskt hem och utan en miljö där man kan skapa en kärnfamilj där man respekterar och ger varandra den kärleken och ömhet som krävs för att komma ut i världen som en sund världsmedborgare så kommer detta att upprepas. Det som har hänt är en spegling på hur kärnfamiljen i stort mår och hur den har fallit sönder under trycket av vår egoism och dröm om självförverkligande. Kallhamrad egoism är det som i stort är vårt förfall och så kommer det att sluta om vi inte inser att förutsättningslös kärlek och mänsklig värme är den medicin som måste injiceras i människors medvetande för att vi åter ska finna sundhet. Jag lider med er i Finland.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0