Dr Phil
En kvinna sade till mig en gång att om jag någonsin upptäckte att min partner spelade en aktris i sängen "Enjoy the fucking show". En av många levnadsråd som jag fått igenom åren när det gäller förhållanden, inte det sämsta och kanske inte det mest känsliga. Efter 38 år som pojke, grabb, slyngel och man så kan jag summera alla goda och ibland märkliga råd om kvinnor och förhållanden. Några väldigt sanna några väldigt bizarra och lika osanna. Jag skulle kunna skriva en bok om misstag som jag gjort men jag tror och hoppas att människor har bättre saker för sig än att vilja läsa den episkt långa och tragiska boken. Den skulle nog börja med "Kom för helvete ihåg vad hon heter när du vaknar med henne". Min första pubertala kontakt med det som någon med dålig verklighetsuppfattning kallade det svaga könet var nästan en skräckupplevelse. Jag hade inte riktigt koll på mig själv än mindre vad jag skulle göra med henne. Jag kan utan underdrift säga att så var inte fallet för min jämnåriga väninna. Jag blev mig aldrig mer lik. Hon var vacker och jag rädd. Nu är jag betydligt mycket mer erfaren äldre och luttrad. Jag har fått barn bildat familj haft långa förhållanden och sett några nakna mellan varven under min karriär som man. Inget konstigt alls. Kött och ben hud och hår i en väldigt inbjudande form. Fortfarande rädd. Inte rädd så jag inte kan sova men likaförbannat är man rädd. Rädd att missa alla dessa goda levnadsråd och ta dom konsekvenserna det kan leda till. Tapetsera om varannat år, köp blommor regelbundet eller inte alls, skratta vid rätt ögonblick och ducka rätt vecka. Det finns dom som har vigt sitt liv till att övervinna rädslan för det som helt felaktigt utpekas som det svaga könet. Jag tror jag för min del som 38 åring ska bli vän med min rädsla istället, så när jag möter den igen ska jag säga morsning och hej. Bättre höra den sträng som brast än aldrig spänna en båge. Alla är inte rädda men de som försöker låta bli att göra misstag mest, är nog räddast. Är det inte så DR Phil??
Seppuku
Jag är inte något stort fan av högtider som till exemel jul, midsommar eller påsk. Finns några lokala mer eller mindre kända högtider som löjfiske och älgjakt. Men dessa betecknas nog som mer av den sortens "nyttohögtider" där det finns gamla skörde traditioner inblandade. För min del skulle jag nog helst se att vi återupptog midvinterblotet där vi drack mjöd för att få en religiös upplevelse, det vill säga att bli stupfull och tappa verklighetsuppfattningen. Jag känner att jag har haft en massa religösa upplevelser tillsammans med mina vänner när jag tänker på det. Nästa högtid jag tycker vi ska ändra på är midsommaraftonen. Det kan väl för tusan aldrig ha varit meningenen att vuxna män och kvinnor ska imitera grodor runt en grön stång. Sjungandes i en färgsprakandes lokal dräkt. Läste att midsommarstången är en fallossymbol och har även läst det motsatta. Teorier alltihopa men nog ser den allt väldigt lik ut någonting med kulorna hängandes... Var och en får fundera på det själv men midssommaren är och har alltid varit en bra fruktsamhetstid för det mesta som går, sparkar och växer. Det tillsammans med en religiös upplevelse (mjöd eller dito) gör de flesta havsbaden till ett halvnaket slagfält för tidpunkten. Nu är det i alla fall en högtid för mig. Höstavställningen av hojarna. Det brukar bli en sjuhelsikes kontakt med alla möjliga gudar tillsammans med mina vänner. Som fanfar för den stundande vintern brukar jag under ett pubertalt ögonblick låta bakdäcket på hojen gå upp i rök, men så icket i år. Såvida det inte finns någon däckhandlare som vill skänka ett nytt kommer det inte bli någon Seppuku för mitt bakdäck.
Snön ligger vitt på taken....
Jag befinner mig för dom som känner mig i min kanske topp som kariärist. Jag har ett vansinnigt hett jobb mitt i vår residensstad Luleå. Svetsare mitt i centrala luleå med licens att bränna halvt ihjäl sig. Som en god vän sade "Jag har gjort en omvänd klassresa, jag började på botten som bonddräng och har grävt mig nedåt på något märkligt sätt och nu är jag svetsare". Idag har jag dansat electric boogie eller rättare sjungit i regnet som Sinatra gjorde en gång i tiden. Jag lovar att han sjunger mycket bättre och vansinnigt mycket mer motiverat än det jag gör. Jag får mest ur mig svordommar och falska toner då strömmen passerar igenom min kropp då jag byter svetspinne. Visseligen så tar jag mellan varven elektrifierade danssteg som får våran numera avlidne snuskpelle/popkung Jacksson att rotera som en utombordare i graven av avundssjuka, men dom är helt ofrivlliga från min sida. Dansstegen alltså. Sidospår//(innebär det att han bytt inriktning när han dog och blivit nekrofil tro?). Vilket fall så tror jag att det kan bara bli bättre nu. Pissregn halvkallt och inte ett endaste dekoltage att värma sig med då solen och värmen gömt sig och tjejerna fått för sig att ta på sig (nästan) skoteroverall nu när kung bore närmar sig. Tacka vet jag snön som ger mig möjligheter till att bli lite matchman med frost i skägget och coola frostskador att skryta om i baren. Ingen ger notis då elchockar inte syns två timmar efteråt förutom lite nervsvaghet som ger väldigt dåliga vibbar i baren. Nä fram med vintern så jag än en gg kan skryta om min dumhet att inte gå i skola ordentligt så jag ännu en gg kan bravera om min självförverkligande sida. Gå i skola ordentligt nu barn så ni slipper likt jag leva som en antihjälte med en vansinnig längtan efter kallsnö och vinter.
Djävulen finns i detaljerna
När jag ställer mig i köket förvandlas jag från att vara en ganska immateriell till att bli en prylsnobb av klass. Jag hatar verkligen slöa knivar dåliga skärbrädor och undermånliga råvaror. Gordon Ramsay kan förefalla som en pojkscout på sommarkollo med sitt hells kitchen när jag blir irriterad på sådant som kan gå åt helvete i köket. Av någon anledning klarar jag inte av att snöra ihop en vanlig ungspankaka men en märklig lammgryta med 99 ingredienser från Absurdistan funkar utmärkt. Mitt lilla kök kan och blir ett brinnandes helvete som just fått en fullträff av en fossforbomb när jag upptäcker att ugnspankakan blivit just pankaka. Jag reser bokstavligen ragg när mjöl, mjölk och ägg inte vill just resa sig ur askan och bli det perfekta gyllenbruna månlandskapet med en lagomt stum kärna som man vill servera tillsammans med sylt och grädde. Nä jag ska hålla mig till vitlöksfrästa sniglar och andra märkliga maträtter som kan misslyckas på miljoner sätt. Dom får jag fasen till! Samma saker verkar det som att redskap har någon outtalad krigsförklaring mot mig. Jag har enormt fina knivar som man kan kan skära lövtunna nästan transparanta skivor av vadduvill. Men en så djävulskt enkel sak som en potatisskalare kan jag fan inte få äga. Skulle skala potatis i helgen och den första skalaren som jag tog fram till syftet lyckades knappt skrapa bort skalet. Sagt och gjort så riktades och slipades den lömska uppfinningen och arbetet återupptogs. Fanskapet vek sig istället och det fullskaliga kriget var igång. Skiten åkte i soporna och nästa modell som jag tog fram var skänkt av min älskade syster. Jag hade potatis över hela förbannade köket innan jag framgångsrikt skalat sex potatisar. Förlåt syster men den är numera i potatisskalarhimlen den också. Djävulen har utmanat mig ännu en gång men denna gång i detaljerna. Kan någon ge mig en funktionabel skalare som inte är besvärjd av hin håle?? Tacksam för gåvor då jag tror att han har ögonen på mig om jag närmar mig en affär för ett nyinköp av världens numera enklaste mentala och fysiska tortyrredskap.... potatisskalaren.
Analt och kaffe!
Dagens bostadspolitik är uran att skräda orden urkass. Hur kan man bygga bostäder åt "folket" om inte folket kan bo och verka där? Hur kan man bygga lägenheter till vuxna människor som inte fungerar att ens vakna i. Jag pratar inte om hyror, storlek, antal rum eller färg utan placering. Om jag skulle bo i lägenhet skulle lag förmodligen ha ett helvete på jorden. Hur ska jag kunna stiga upp och slå igång kaffepannan på morgonen ens? Jag vaknar likt stora delar av befolkningen utan en tråd på kroppen och vill så fortsätta göra. Så problematiken är: varför bygger man då lägenheter där jag måste manekänga likt en utvikningsbrud varje morgon när jag slår igång morgonkaffet om jag ansluter mig till allmännyttans bostäder? Man har skyltfönster i köken så man verkligen inte ska missa varandras morgonritualer. Jag begär inte att kunna ha sex på matbordet varje dag utan risk för upptäckt. Jag vill bara kunna koka mitt morgonkaffe ostört. Det är väldigt analt att inte kunna tillgodose det genomsnittsmedborgaren har behov av varje dag.
Ångest
Jag är fullständigt utan ångest (utom vissa söndagar). Jag dricker inte Absint (utom när det finns lördagar). Jag har inte skurit av mig öronen (nästan fingrarna ett par gg). Jag är inte alkoholist (Lördagar??). Är jag och kommer jag någonsin bli en konstnär likt Strindberg, Van Gogh, Hemingway eller någon annan storhet då jag inte är helt skruvad och piskar mig till sömns med en bit taggtråd?? Jag är en jättelycklig småbarnsfar som tycker om att laga mat fiska och arbeta. Jag bär inte ens statliga anslag för att hinna misshandla mitt mentala jag till en soppa som kan producera verk för framtida generationers kritiker. Nä jag är bara skitlycklig. Ibland lite deppig när jag får punka eller taskig lön, men mestadels väldigt glad. Tror att om jag ska lyckas med det här ska jag sluta jobba förskjuta mina barn skaffa lite droger som hobby och falla från en palm (Keith du är min hjälte). Tror jag stannar som en misslyckad skribent, rockstjärna och konstnär. Skrattande bondgrabb med en risig harley är nog min lott i livet.
Treenighet
Är någonting som de flesta kommer ihåg från skolan. Det handlar om gud! Eller rättare sagt fadern,sonen och den helige anden. Jag har inte tänkt skriva om den snubben med risk att bli satt i stock och bli piskad som en kättare av upprörda frireligösa "rätt-troende". För alla tror sig veta eller tro då i detta fallet på rätt sätt. Jag tror inte men vet inte heller. Den triangeln jag tänkte formulera är billigt,bra och snabbt. Väldigt mycket mer subtilt och greppbart för en bondgrabb som mig. Man kan inte välja alla tre har jag fått höra av en nära anhörig. Man kan bara få två av dom. Billigt och bra men inte snabbt. Bra och snabbt men inte billigt. Och till sist billigt och snabbt men inte bra. Jag har tillämpat den treenigheten eller rättare sagt oenigheten många år nu och kan känna att det verkligen stämmer. Tills i dag!! Det har varit väldigt stressigt idag efter jobbet med handlingar mat och träning. Och tillsammans med det hämtat ungar kors och tvärs. Som en åtgärd till tidsnöden satte jag min son Tony och hans kusin att grädda plättar medans jag hämtade den äldsta från skolan. När jag och och Tom kom hem möttes vi av ett skådespel!! Farstudörr och ytterdörr var på vid gavel och en rökpelare kom ut ur stugan som Greenpeace hade haft åsikter om. Skyndsamt sprang jag in och fann dom två juvelerna vid var sin stekpanna gräddandes plättar. Helt underbart lyckliga och inte ett enda öga var torrt av lycka (kan vara röken också). Maten intogs och de var lite missfärgade och märkliga till form men väldigt goda. Vi hann iväg på boxningsträningen i Boden och då slog det mig. Den oenigheten som jag tidigare nämnde hade blivit en treenighet. Maten var väldigt bra och väldigt billig (huset brann inte) och dessutom gick alting väldigt snabbt. Ska inte utveckla den teorin för kottarna för dom lever ovisst om den kunskapen att de lyckades sammanföra alla tre till en treenighet. Ohelig men ändock!
Barnmat!
Mellan varven brukar jag skriva om de som betyder mest, mina barn naturligtvis. De har alltid varit väldigt intresserade av mat och matlagning. Att dom kan äta råder inget tvivel. Att dom äter mycket är heller inget som någon ifrågasätter. Men att dom kan laga mat är för många en överraskning och för några nästan overkligt. När dom var små sisådär runt fem år så berättade jag i någon överpedagogisk iver att man kunde minsann äta all fisk som fanns att få på spöfiske här hemma. Det resulterade i att jag vaknade en tidig morgon av att huset var rökfyllt och det stog två barn vid spisen och som dom sade stekte lite aborre till frukost. I förlängningen så togs det hem mört för provsmakning och även mikroskopiskt stor löja. Men det som var mest minnesvärt var när en brax skulle anrättas, mot min inrådan bör nämnas. Själva stekningen gick fort men Den äldsta sonen som skulle dinera på denna minst sagt beniga fisk fick en chock när han upptäckte att det igentligen var mer ben än kött. Han grät sig igenom den middagen trots att jag bedyrade att han inte behövde äta den. Han blev precis tvärtom toktjurig och stirrade på mig som att jag varit en lögnare "all fisk i älven går ju att äta pappa" sade Tom mellan tuggorna gråtandes! Den stunden fick min son lära sig skillnaden mellan går och bör. Åren har gått och fiskarna har bytts ut mot mer avancerade kulinariska expriment. Och idag, ikväll, precis nu vet jag att dom kommer skämma bort sina vänner familj och framtida flickvänner med gastronomiska resor. Ikväll fick jag en riktigt god hemmagjord tomatsås med massor av vitlök och kryddstark korv tillsammans med perfekt kokad pasta när jag kom hem från jobbet. Närmsta vägen till hjärtat lär vara via magen men jag hade älskat dom om dom så serverat stekt brax. Underbara ungar!!
En riktigt god morgon
En riktigt god morgon är någonting man bestämmer sig för att ha. Ingenting som bara händer, inte som en skatteåterbäring eller skattesmäll som kommer oavsett hur vi gör. Varje dag när jag stiger upp vind skev och stapplandes yr mot kaffepannan är det med ren viljestyrka jag får vatten i den och lyckas prestera någonting som liknar ett avkok på den ädla bönan. Jag är i några fall bakfull som en kölhalad gödgris och vill nog mest av allt suga av en dubbelpipig hagelbrakare. Fantastiskt nog så lyckas jag bestämma mig för att just denna dagen ska bli min bästa. Just denna timmen bestämmer jag inriktningen på hela dagen, ibland hela veckan. Om man hänger sig till tröttheten yrseln och den låga sockerhalten i kroppen kan man istället tända eld på bilen sparka sin chef i arslet och sedanmera se till att bli luspank,ogift och singel på oviss tid. Om man är i någon form av maktposition eller har hand om folk kan man alltifrån se till att ett fikarum blir en mental tortyrkammare till att starta ett fullskaligt krig med något skitland som inget gjort (läs Vietnam). Så när jag fått i mig min dagliga dos av den väldoftande kaustiksodan tvingat ner flimmerhåren med nikotin och tömt kroppen på slaggprodukter så ler jag hur jävla ont det än gör. Det är betydligt mer plågsamt att ta konsekvenserna av att låta bli. God morgon älskade vänner och ovänner. Hoppas ni har en fantastisk dag frammför er. Det har jag tänkt.
Paradigmskifte
Många intressata saker har hänt det senaste året och många gamla kunskaper har fått visa sig som okunskaper. Det som slagit mig mest är den dåraktiga tron att man har evigt liv och därigenom oändligt med tid att spendera på skit, skitstövlar och skitsaker som man ändå inte har nytta eller glädje av någon längre stund. Det är som att man kommer ut från ett tv spel där man har tre liv när man börjar och hoppar man på en svamp får man ett extraliv eller blir odödlig för en kort stund. Det handlar om att ta ansvar över sitt liv och göra det mesta av det. Låta sig bli lite besatt av sådant man älskar och ta tillvara på det som gör skillnad. Jag har hittat en hobby förra sommaren som i en åskådares ögon kan förefalla något suicidal. Det handlar om att sätta sig på en motorcykel som är förlängd och kraftigt övermotoriserad, man försöker senare ta sig upp för backar som inte går att köra upp för (jag är värdelös) Långa bultar sticker ut ur bakdäcket tillsammans med gummiskovlar som kan göra familjelyckan till ett minne blott om man har otur. Allt detta är en sport hör och häpna, och jag bokstavligen älskar den.Hill Climb Att det som kan ta livet av mig kan få mig att känna mig så levande? Jag har öppnat min pandoras ask och kommer inte att stänga den förän jag sett alla sanningar om mig själv. Att göra sig lycklig och följa sin dröm har blivit viktigare än någonsin. Att försöka och misslyckas är något som kan göra en ledsen, men att aldrig löpa linan ut är ett svek mot sig själv. Kan inte citera det bättre själv än Johnny Depp gjort: "You can't burn out if you're not on fire". Vi vet att ljuset tar slut någon gg så samla allt man älskar runt det och njut.
