Mina barn är en Oxymoron!

Mitt livs största ögonblick,
Det har jag sagt många gånger, Ibland har det blivit omnämnt som det ljusaste, det vackraste, det finaste osv. Det som spelar någon förbannade roll är hur det känns inte vad det heter, Ej heller att jag trodde att det skulle förbli ögonblicket "det". Vid varje gång jag upplevt dessa extrema känslor i mitt liv så har jag fått en form av baksmälla. ett känslomässigt vacum. Idag var det tvärtom. När han föddes så blev jag livrädd. Nä fel.... Jag blev så förbannades rädd att jag hade kunnat spy. Men stolt som bara en man kan bli när han ser sin avbild i kött och blod på några kilon i vita lakan. Jag har tre kottar som gör mig stolt. Alla är dom olika, alla är dom skrämmande på olika sätt. Jag älskar dom högre än livet. Naturligtvis är det så när man betänker att dom är en del av mig. Å andra sidan är det plågsamt på ett obeskrivligt sätt. Därav Oxymoronen, dvs motsatsen till det jag känner och ser. Dom lärde sig att gå tala älska och slåss. Alla var ett ögonblick "det". Men alla gånger var varma och stolta tills rädslan kom att man inte skulle kunna hantera det som skedde. Idag så kom rädslan först och värmen sen. Innebär allt detta att du börjar bli vuxen nu Tom? Rädslan att du klarar dig själv och värmen att du gör det, En Oxymoronen... Min son åkte iväg ikväll och han kommer hem på söndag tror han....... 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0