nordsvensk

När man talar om samhälleliga felsatsningar så kan jag numera associera till en vägstump i Nordafrika. Motorvägen mellan hamnen och Tanger var bland det bredaste och rakaste jag åkt på denna resa. Och bilfriaste! Är inte helt säker på huruvida det var fem eller sju bilar som jag såg på fyrtio kilometer men det var fler gående några cyklar och en äldre kvinna på en åsna längs motorvägen. De måste i sanningens namn byggt världens dyraste gång och cykelväg! Vi lyckades till och med skjuta igång en hoj emot trafikriktningen efter fototillfället utan att ens se ett fordon på den raksträckan som gott och väl var två kilometer. Men framtidstro är kanske det dom har istället för trafik ännu så länge.

Under vilka omständigheter jag kommit på idén med att åka med min gamla chopper, som har ett ursprunsår då Japans motorcykeltillverkare bestod av radioakti aska. Det vill säga runt 1946. Det vet jag inte. Men ibland så förbannar jag idén men oftast så får jag ett kvitto på hur genial den är. Vi lämnade Andalusien och hamnade i en utförsbacke som gav mig magknip i minst fem mil. För varje mil så steg temperaturen minst två grader tillslut syntes vattenspegeln i horisonten och temperaturen hade stekt mig well done. Under hela resan sedan vi kom in i Spanien så har våra MasterCard envisats med att inte fungera. Så en uttagsautomat var högvilt. Dessvärre ett högvilt som var fjärran oss. Vi delade broderligt på tillgångarna så de skulle räcka till Gibraltar för tankning och vägtullar. När vi kommit till Gibraltars tull så hade temperaturen börjat göra undertecknads kropp till huvudrätten på en grisfest. Högsta önskan jag hade var att skrikandes rusa ut i vattnet men icket. Bilkö stod på menyn. En som inte rörde sig ty vägen var blockerad av myndigheterna av anledningen att ett flygplan landade tvärs över huvudleden. Huvudleden in till denna avkrok av Storbritannien skapat var även landets flygfält. Hotell och mat fanns strax i vår besittning med alla de tillbehören tre svettiga norrbottningar suktar efter. Men det som slog mig denna dag är att vars vi än stannat har våra brokiga, bråkiga och långbenta hojar gett oss biljetter till bekantskaper som varit fantastiskt glädjande,

Lördagskvällen så kom vi in i Andalusien. Vädret var fantastiskt och så även landskapet. Allt eftersom det mörknade så började vi leta boende. Första byn vi fann med en skylt för boende visade sig vara en spökstad. I det närmaste i alla fall. Den andra var endast en lokal pub befolkad av. Husen var trasiga och människorna såg lika nedgångna ut. Nedslagna fortsatte vi ut ur byn med hundar som roade sig med att jaga oss en bit. På fjärde försöket fann vi boende. Lördagskvällen firades nog så hårt och jag måste ge dom en eloge för deras gästfrihet. Söndagen fortsatte nu resan nedåt. På samma sätt som killen i alkemisten är jag nu på jakt efter en skatt i fjärran land. Med samma utgångspunkt och ett snarlikt mål. Skatten är upplevelsen och mötena med alla kulturer.

I fredags så vaknade jag nyfiken som ett barn på julaftonen till mitt nya äventyr. Efter att vi funnit ett nytt batteri till min så fann Kim en gummiverkstad bredvid hotellet som kunde hjälpa han med lite tillverkning av delar till hans kickmekanism. Efter lite småstrul så kom vi fram till Tarragona. Hotellrum och parkering gick som smort. Mat i formen tapas intogs i mängder på ett enormt torg där en kolossal mängd spanjorer gjorde detsamma på 20-30 uteserveringar. Att de har ett väl utbyggt avloppsystem är jag helt övertygad nu. Tapasen gjorde en tapout, som det heter i MMA. Jag har varit på varenda mugg mellan Tarragona och Valencia.... I Valencia så gjorde mitt andra batteri en tapout. Min motorcykel hade bestämt sig för att ladda så mycket ström så att det blev en gullig liten härdsmälta. Nu sitter det ett bilbatteri fastsurrat på bakskärmen och laddningen är fixad. Resan stannade på kvällen i andalusien. Den historian är desto blötare. Och inte en droppe regn kom.....

Oljiga revirmärken kan numera följas ifrån Norrbotten i norr till Spanien i söder!

Efter att vi har rest igenom Europa och landat på några vackra platser så är vi nere på franska Rivieran. Himmelen är blå och temperaturen växlar mellan behaglig svensk sommar och ugnstemeratur för rostbiff. Motorcyklarna gör oss inte besvikna heller, mitt batteri fick för sig att lägga av i Tyskland och Kims kick slutade fungera. Vi lämnar ett ogenerat spår efter oss. Allt är nu löst och vi har fått skratta en hel del innan alla knutar gått upp, Jag kan dessutom meddela att kapten Haddock är här nere och reser på hoj med sin flickvän på mc. Han är från Holland och såg till att vi fick lite sjögång innan vi slog igen våra ögon. En fantastisk människa som jag inte tror vi sett det sista av. Nu ska vi åter starta våra maskiner och se vars vi hamnar innan solen når sin horisont.