Fett, salt och socker.
Löften är det som jag tror luften fylls mest av imorgon, näst efter fyrverkerier naturligtvis. Hur våra nyårslöften ser ut beror väldigt mycket på vem vi är, vad vi gör och inte gjort eller borde. Cyniskt efter en viss längd av liv och leverne skulle jag med en generellt uttalande kalla det för lögnernas natt. Men jag har inte tänkt förmörka vår uppenbara festhögtid med cynism och otrevliga minnen. Jag har tänkt omfamna det nya året med hela mitt hjärta. Tvåtusentretton ska bli ett år med kärlek, värme och vänskap. Någonting jag ser i min backspegel när jag ser tillbaka på det gångna året är att vänner och relationerna till dom är något som är viktigt. Inte viktigt på det sättet att man skålar skrattar och kastar ur sig floskler med betygelser till varandra. Glömma dom dagen efteråt och aldrig sedan uttala dom tills dess att man är full av seretonin och vin igen. Nä... viktigt på riktigt.
Något som jag vill göra med kommande år och åren efter det är att fylla dom med uppfyllda löften av kärlek, värme och vänskap. Det enda vi kan bära med oss tills den stunden vi får träfrack på den yttersta dagen av våra år på denna glob. Det som vi inbillningssjuka ofta försöker fylla våra liv istället med är nya blanka kapitalvaror och trofeer som vi försöker imponera på våra grannar med, som man ändå inte tycker om. Dom värmer oss sällan och gör oss inte lyckliga någon längre stund. Men en varm kärleksfull vän är någonting som man kan vara och bära med sig i sitt hjärta alltjämt trots att dom inte finns ibland oss ännu. Det är en gåva man får och ger som är evig.
Så det jag vill proklamera mitt i denna helg fylld av mellandagsreor, fyrverkerier, frosserier av fett salt och socker. Är att jag hoppas att ni som läser kommer mellan tuggorna smällarna, skålarna få en känsla av kärlek värme och vänskap som kommer att bestå hela det kommande året. Gott nytt år till er jag inte kommer att se eller höra imorgon.
Juldemonen
Beerdrinker´s and hellraisers!!
Vintern är här, snön formligen väller ned och det är julafton om ganska prick en vecka. Livet är gott och kylen är full, vad mer av vår tid kan man kräva så här års?? I min mening absolut ingenting. Mina barn är friska och äter som hästar. Dom hjälper till med hushållet och snöskottningen. Präktiga som få! I mina ungdomsår så var jag nog inte lat, ej heller överaktiv med hushållssysslorna. En ganska normal unge med andra ord. Något som fångar alla ungars uppmärksamhet var det som hände utanför ramverket av ens pedagogiskt utformade bubbla. Pedagogisk i mitt fall kan jag kanske får utveckla i en bok någon gång. Synd bara att titeln till min bok är tagen av Salman Rushdie med verket: Satansverser. Tror däremot att den boken jag skulle skriva kunde resultera i endel hot och oroligheter men i en betydligt mindre del av världen än hela mellanöstern som tidigare nämnda författare lyckats med. Men det som man bär med sig utformar en till den man är på gott och ont. Därav har mina kottar en far som inte kanske faller in i mallen med dom tre stora Véna Volvo Villa och Vovve som hörnstolpar. Dom har en gubbe som kanske är nog så påhittig och spontan. Jag tvättade en förgasare till Toms snöskoter i mickrovågsugnen häromdagen, funkade jättebra (försök inte själva om ni är rädd om mickron eller förgasaren). Men min son tyckte att jag var omogen och oansvarig när jag leende tog ut den ur vatten och diskmaskinslösningen som den badade i. Han skakade på huvudet och skrattade lite plågsamt åt mitt trick. Några veckor tidigare så stog jag inför problematiken att hitta en lämplig vinterförvaring till min Harley. Jag mätte och stegade och hittade en perfekt och väl övervakad plats till den. Farstun hade en nästan skräddarsydd hörna för min ena ögonsten (dom andra ryms i garaget). Sagt och gjort så gillrade jag upp lite grova plankor upp för trappsteg och kantstenar och vred igång hojen. Tänkte för mig själv att den mullrade gott och vred lite provocerande på gasen för att väcka lite liv i byhålan och kanske få ut ungarna till min balansakt upp för plankorna, som ledde upp över brostegen in i farstun. Intet ett liv i huset. Inte ens ett nyfiket huvud syntes i fönstrena. Jag körde lite besviket in min motorcykel in i farstun utan min publik av ungar. Väl inne i farstun så fann jag det lite triumferande väldigt passande som en liten höstsalut att framkalla lite gummirök. En vilt spinnandes Harley med raka rör i farstun borde väl fan få dom att sticka ut huvudet. Men näää intet ett liv.Jag stängde av den lite morloken och ställde den på stöd där den nu har sin plats. Gick in i köket för att kolla om kottarna gått under jorden när dom inte ville visa sin uppskattning till ljud, balans och rökshowen. Tony satt med huvudet i läxboken och Tom fixade vid spisen med kvällsmaten. Besviken så frågade jag varför dom inte kom och såg mitt väl oigenomtänkta skådespel. Tony tittade lite förstrött upp ur boken för att trött meddela att det minsann var några sidor kvar av läxläsningen, Tom proklamerade irriterat att han blivit tillsagd att hjälpa till med maten och så gjorde. Jag älskar mina barn men varför får dom mig att känna mig så oansvarig och omogen?? Något som i och för sig hjälper mig när jag tänker på deras framtid. Några Beerdrinker´s and Hellraisers har jag nog inte varit med och fostrat lyckligtvis.
Cyanid och motorsågar
Jag brukar inte gnälla eller tjata, jo kanske om hur underbart jag finner livet. Just idag så ska jag spy ur mig lite galla. Jag har laddat negativitetsbössan denna dagen med tretton timmars grubbleri. Tretton timmar för det var min arbetsdag denna dag. Från arla morgon till sen kväll har jag arbetat och grubblat över en massa skitsaker som fått mig lite ur balans denna vecka. Kronan på verket som skapade detta blogginlägg var när jag kom hem till ett småsvalt hem med tom vedlåda och micrad eldorado risgrynsgröt kryddat av en huvudvärk härstammande från helvetet. Att ta livet av sig vore alldeles för enkelt en dag som denna. På tok för trist dessutom. Har inte pissfull jonglerat med tre motorsågar naken ännu. Ej heller påverkad av sanningsserum dejtat lika många biopolära svärdslukorskor samtidigt ännu. Nä jag kan roa mig ett bra tag till ännu utan att glädjeämnena tar slut. Små saker jag funderat på, som hurvida jag kommer få någon pension (om jag lever så länge) när jag når den aktningsvärda åldern 75. Tror att borgarna kommer flytta pensionsåldern framför mig som en morot framför en åsna. Men jag har lösningen på dom problemen när jag (om) kommer dit. Kroppen kommer säkerligen vara sargad av både motorsågar och svärd när jag kommer dit så det blir nog ett motbjudande vårdpaket spetsat av sömntabletter och lugnande med fötterna doppade i näringslösning som en krukväxt om staten får bestämma. Men det får dom inte!! Jag har funderat ihop ett pensionspaket: Det blir en bankkupp som ska föda mig på en paradisö i västindien eller placera mig på livstid i något fint fängelse i vårt avlånga land. På kåken är det väldigt viktigt att man överlever och tar sitt straff. Bra mycket bättre än långvården med den precis raka motsatta tankegången. Men om man nu inte duger till det efter att ha sprungit benen av sig efter den fiktiva moroten som moderaterna håller upp så får det bli något festligt avslut istället. Det ser inte särskilt inbjudande när folk tar liver av sig i filmer med diverse metoder eller tabletter. I synnerhet inte spioner som tuggar i sig cyanidkapslar. Borde dom inte ta det som ett stort stolpiller istället. Så man får liksom ett leende som avslut istället för att grina illa och se helt galna ut. Jag skiter i det där med olika metoder. Fri sprit, viagra och någon illegal uppiggande substans i en suggestiv miljö tills pumpen stannar om allt går åt helsike. Nu när jag tänker på det så kanske inte mitt liv är så illa. Kan leva med lite micrad gröt om jag får nå pensionsålder!
