Placebo
Det hade regnat några timmar och mörkret började falla. Vi befinner oss i södra England på väg från en vän i Falmouth Cornwall och mot Portsmouth på två tungt lastade motorcyklar. Vi ska ombord på en färja som avlöper sju på kommande morgon med slutdestination Frankrike. Goda råd är dyra för det är sent på kvällen när vi anländer och vi har inte hittat någon torr och varm sovplats. Kaoset och paniken som kom krypande över oss var som en blöt kall filt och vi misströstade och sökte efter ett öppet hak vi fick hysa in våra blöta kalla kroppar och dyngsura packning. Till slut fann vi i närheten av hamnen ett litet skamfilat ställe. Det ingav inget större förtroende med skamfilad sprucken tegelfasad men dörröppningen till den lilla hamnpuben som annonserade om ledigt rum kändes inbjudande och varm. Vi steg in på puben och möttes av vägg av tobaksrök och ur en gammal jukebox så dånade Jim Morrison lämpligt med Break on thru to the other side. Timingen kunde inte varit bättre för det vi såg var som hämtat ur en gammal film. Bartendern stod och putsade glas med en trasa, några äldre sjömän satt vid baren och hukade sig över var sin pint med öl. Dom gav oss ett halvt ögonkast och såg inte ut att orkat höja ögonbrynen ens om Freddie Kruger kommit in igenom dörren. Två vackra kvinnor i 25-30 års åldern satt för sig själva men granskade oss med lite piggare blick. Själv visste jag inte om jag ville ha en varm öl eller rum först. Det blev ett rum med knarriga sängar och torra kläder innan vi snabbt tog oss ner för att tina själen med något alkoholhaltigt. Innan andra pinten var tömd så visste vi att den numera skalliga bartendern var en gammal hippie som rest runt i Sverige på en obskyr gammal Thriumph på 70 talet och att dom två kvinnorna var Sydafrikanska stewardess som var i land ett par dagar. Några öl senare så stängde puben och med ett lätt uppfriskat sinne så beslutades tilsammans med mitt ressällskap bartendern och Sydafrikanskorna att klockan bara var barnet ca midnatt. (vår färja avlöpte kl 0700). Så det enda vettiga och rimliga var att fara på nattklubb tillsammans... Sagt och gjort så efter en kort taxiresa så steg vi in på en enorm nattklubb med mina mått. 3-4 våningar med olika musik och barer på varje våning. Trivdes bäst längst ner där det var trance och latexinslag på dansgolvet och till min lycka gjorde resten av sällskapet detsamma. Musiken dånade och själen blev allt lyckligare. Efter någon stund kände jag mig väldigt iaktagen av dom Sydafrikanska numera ganska berusade kvinnorna. Jag begrep efter en stund att dom kastade trånande blickar på min snusdosa istället för mig. Jag höll upp dosan och frågade om dom var nyfikna på vad det var för någonting. Det kom en tsunami av frågor och jag han nog inte svara på alla men det svaret som var viktigast var att det var starkt och förmodligen olagligt att sälja. Dom tjata sig till var sin prilla och jag hjälpte dom som den gentlemannen jag är. Vill två vackra Sydafrikanskor lära sig använda snus så hade jag inte tänkt bromsa deras intresse i den svenska tobaks kulturen. Tvärtom så formade jag med mina fingrar en liten snus som jag fick placera under den första av dom numera väldigt fnittriga tjejernas läpp. Den var på sin plats ungefär en halvsekund. Hon varken spottade och svor som man kanske förväntat sig utan hon petade ner den och började idissla på den med en väldig iver. Efter ytterligare 2-3 sekunder så fick hon en vansinnig fart på benen. Inte mot toaletten som jag nu förväntade mig utan ut på dansgolvet och dansade med en frenesi jag sällan skådat. Nästa sydafrikanska stod lydigt och väntade på sin snus och nu förklarade jag ändå grundligare att den skulle vara kvar under läppen. Fullständigt bortkastat visade det sig för hon gjorde brecis lika när jag placerat den under hennes späda läpp. Jag skrattade gott men lite oroligt när jag såg dom i vimlet på klubbens dansgolv dansandes outtröttligt och energiskt. Jag glömde mer eller mindre bort de båda med uppmärksamheten riktad åt annat håll. Dom kom visseligen tillbaka med snus rinnandes runt munnen och ville ha mer?? Jag gav dom var sin till men orkade längre förklara användningsområdet för vår tobaksprodukt. Innan det var dags att åka till puben igen så kom den ena av de numera inte helt attraktiva snusrinniga kvinnorna med slokande blick. Hon förklarade att hennes väninna stulit mitt stash av "snuff"... Jag berättade att jag hade 2 kilo med mig i väskorna och att om dom nu gillade snus så fick dom dosan. Lyckan som kvinnan nu uppvisade kan inte beskrivas med ord och det blev besvärligt att få dom från dansgolvet till taxin hem till puben där även dom bodde. Efter en till runda i puben blev det en och en halv timme i de obekväma sängarna. Oavsett hur jag mådde och kände mig när vi packade ihop hojarna och tog oss till färjan den arla morgonen så var jag glad att jag slapp se hur man mår efter man ätit upp en snusdosa och dansat samtidigt en hel natt.
Kommentarer
Postat av: :)
:D underbart!
Postat av: Anonym
Kommer nog småskratta(+le) hela dagen efter att ha läst detta:)
Trackback
