Bitterljuv
Den känslan som kan göra mig förbannad är då jag försöker vara herre över en situation och inte lyckas.Då oddsen tycks vara på min sida till en början men lika fullt faller åt ett annat håll. Ungefär som att smörgåsen faller alltid med smöret nedåt pang i golvet, trots fallskärm och livlinor som är kopplade till denne. Idag skulle jag inte kunna skjuta mig i foten ens om jag försökte. Det som gör mig frustrerad är mitt samvete. Alla gånger när jag mot alla odds lyckas med något som får omgivningen häpna och min tro på skyddsänglar får ny kraft. När saker verkar vara menat hända händer utan någon som helst kraftansträngning trots att jag inte vågat drömma om det, än mindre uttala detsamma.
Jag tror att människor är herre över deras liv. Någonstans inbillar jag mig att jag är en av de som igenom blod svett och tårar kan dirigera mitt dit jag vill att det ska vara. Men jag har lite svårt att bli förbannad med övertygelse då allt verkar gå emot en och ljuset i slutet av tunneln är ett tåg. Det är då jag blir påmind hur förbannat tur jag har som lever mitt kringflackande liv på min hoj med vänner på alla möjliga och omöjliga ställen. Man bestämmer själv om glaset är halvfullt eller halvtomt, mitt är oftast halvfullt. Det är dock fyllt med en bitterljuv doft ibland oavsett hur positiv man än är.
