Namn

Högmod är visst synd så det måste vara bra! Att tala med sig själv lär visst också vara bra. Nu när jag blivit medelålders brukar jag varje morgon utbrista: Åh Gud! När jag ser mig i badrumsspegeln varje morgon (har hört andra säga samma åt mig vid andra tillfällen) Inte för att jag alltid känner mig som en Gud men vid några tillfällen har jag varit nära Nirvana. Särskilt barnfria helger kan jag känna mig väldigt stark och religös framåt småtimmarna i rätt sällskap. Min mor har nog också utbrustit Gud vid flertalet tillfällen när hon tänkt på mig. Frågan är dock varför jag blev döpt till Daniel då det är uppenbart för mig och några andra att jag verkar vara förknippad vid ett annat namn? 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0