Festligt med melodifestival
I brist på de vanliga uttrycksformerna som jag fått ingraverad i själen så håller jag på att leta nya mer civiliserade sätt att agera ut mig själv. När jag var tonåring så var det vanligt att vi rakade huvudena på varandra tog på oss kängor med löjligt höga skaft och åkte till någon stadskärna. Förstärkta med någon märklig hemmabrygd sörja baserad på socker jäst och något stackars bär vi funnit i någon frysbox så växte vårt självförtroende i samma takt som förstånd och balans försvann. Vi var förvirrade tonåringar som inte förstod världen runt oss och försökte få en reaktion.
Det enklaste sättet att få den är att mucka gräl med hela etablissemanget. Vakterna utanför discot, ungarna från grannbyn, polisen eller någon annan helt oskyldig människa. Man var arg på världen, arg på kort sagt allt. Sedan att vi mest påminde om en hög med huvudlösa höns som sprang runt och skapade förvirring kunde vi inte ens drömma om där och då. Jag är idag glad att omgivningen var förlåtande och kanske förstod att vår ilska härstammade i omognad och oförstånd. Vi gjorde i sanningens namn oss själv mest illa. De slagsmålen vi lyckades framkalla blev oftast mellan oss och ganska tafatta. Berusningen gjorde oss oftast till löjeväckande råskinn. Oförmögna att skada våra motståndare mer än vi skadade oss själva när vi snubblade omkull.
Ikväll kommer stora delar av befolkningen vara enormt arg och förvirrade. Många lätt berusade på flerårigt lagrade maltdrycker och lite för mätta på chips och annat fettbildande. MEN lika löjeväckande kommer vi vara förbannade, irriterade, högljudda och som sagt var förvirrade. Ikväll är det melodifestivalen! Kvällen då det är socialt accepterat att bli förbannad på de som tycker fel. Och det är helt okej att skrika åt en plastbit på väggen som vi kallar för tv.
