Slowfood
Några gånger per år brukar jag träffa några vänner och laga mat och socialisera på ett kvalitativt sätt. Oftast på bortaplan. Det vill säga på andra adresser än hemma. Enormt trevligt och väldigt mysigt nittionio komma nittionio procent av gångerna. Idag var det en sådan dag, men på min geografiskt lite ocentrala adress. Allt gick nästan precis som i en dröm och sällskapet var det som gjorde kvällen. Maten är en bisak som inmundigas och ger vänner nära och kära en orsak att sitta ned och verkligen lyssna på varandra. Vilket vi människor är väldigt dåliga på att göra allt för ofta. Vi ser hellre maten som någoting nödvändigt ont och pressar i oss någonting utan att reflektera att vi missar en möjlighet att utforska våra kära.
Jag fick tillfälle och nöjet att lära känna en femårig kille idag. Inte fem år ung utan fem år gammal. En stor skillnad på dom två sakerna. Jag kan ha haft nöjet att träffa en framtida politiker, forskare, filmkändis, bagare, eller miljökämpe. Ingen riktigt vet vad våra barn tar för väg i livet, vi hoppas och drömmer om deras steg mot vuxenlivet. Det vi vet är att dom har framtiden framför sig och vi ger dom de verktygen som de behöver för att göra den så bra som möjligt. Denna femåring har stulit en hel verktygslåda och har fullt upp att ta reda på hur alla funkar. Det hade jag aldrig upptäckt om jag ätit snabbmat från grillen ikväll.
Vill bara tacka dom människorna som gör varje tillfälle som denna kväll till en förebild för mina och andras barn på hur vi ska umgås och ta hand om varandra. Ett verktyg i deras händer som kan ge dom framgång i att hantera relationer, värme och kärlek. Om dom kommer att kunna montera ihop en trerättersmeny med märkliga franska stavningar eller koka palt är fullständigt oviktigt. Det viktiga är att dom minst några gånger per år gör och känner det jag känt ikväll.
Kommentarer
Postat av: Ragwald
Härligt med mat kombinerat med sköna människor.
Trackback
