Signalsystem

                     

Tänkte utveckla mina tankar runt det inte längre så tabubelagda ämnet homosexualitet. Bögar, lesbiska, bisexuella och alla som nu lever i den gråa zonen mitt mellan de uttalade zonerna. Jag har nöjet att känna ett knippe av den kvinnliga varianten men jag har aldrig fått lära känna någon officiell av det manliga slaget. Kan hända att jag skrämmer de männen men inte fruntimmer. Varför vet jag inte men har inte legat sömnlös någon natt över den triviala frågan ännu. Det som slår mig när jag dock funderar på homosexualitet i en ren praktisk synvinkel är hur förbannades enkelt det borde vara om man ändå vore homosexuell. Och då tänkte jag inte kasta runt en massa enkla oneliners för att beskriva det. Men rent känslomässigt så är män och kvinnor för varandra som två främlingar i allt för många fall. Män är från Mars och kvinnor från Venus eller vars det nu månne vara. Få kan säga emot i det fallet. Jag och andra män har mer än en gång stått handfallna när vi mött en kvinna som kommunicerar med oss med ord och handling. Vi har sett läpparna röra sig och hört meningsuppbyggnader som inte stämmer med vårt eget språkcenter trots att vi delar samma modersmål. Kroppsspråket är tydligt men lika förvirrande som en full fotbollshuligan med skallerormar i byxorna. Kort sagt fullständig anarki mellan varven. Vi begriper inte de enklaste sakerna mellan varven. Utmaningen att lära sig det språket och signalsystemet är oändlig. Inte omöjlig men väldigt svårt. Om man är homosexuell så borde man slippa de fadäserna kan jag tycka. Det sociala livet skulle blomstra utan några större undantag och missförstånd. Vad enkelt livet vore om man bara kunde finna den manliga attraktionen mer sugande än en vacker yppig kvinna. Se en stor narig valkig hand..... Nä jag jobbar på det kvinnliga signalsystemet ett tag till!

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0