Rackare
Med de senaste nyheterna som utspelat sig globalt, nationellt och lokalt den senaste tiden och i färskt minne börjar min paranoida hjärna arbeta på högtryck. En olycka kommer sällan ensam utan brukligt är att de kommer i talet tre. Nu har de varit tre.... Första nyheten och skandalen var det inblandade hästköttet i prefabricerade lasagnen som findus saluförde. Jag kan sympatisera med dessa människor som finner det skandalöst och smaklöst att äta upp vackra ridhästar. Det är nog samma för de konsumenter som för mig att äta upp vilket husdjur som helst. Att sedan hästkött anses som en delikatess och högkvalitativt är nog i deras ögon fullständigt irrationellt. Jordbruksverkets statistik på köttkonsumtion där endast 0,2 procent av intaget är av ursprunget häst kommer nog bli ordentligt justerat efter detta. Priset på häststek är långt dyrare än nötkött och milsvida godare än vilken skinkstek som helst. Därav finner jag det märkligt hur vi protesterar i en bred front att producenten drygat ut prefabricerad lasagne med fina råvaror istället för odefinierbara synteser. Hästköttet borde lyfta produkter i anseende rejält från den dyngan vi normalt äter. Inget illa mot findus som sådant men fryst färdigmat är i mitt tycke hundmat i vanliga fall. Vilken förbannades tur att vi inte rider på kossor och grisar (det sistnämnda är regionsbaserat) då hade vi militanta korvaner fått stå hungriga.
Nästa stora nyhet som träffade mitt medvetande var att storprällen med exceptionellt fånig luva Benedictus XVI skulle avgå. Skandalen var någonting av en bomb för många. För mig var det en skandal att det var en skandal och nyhet. Någon som påstår att homosexualitet är någonting som borde förbjudas. En människa som är ledare över en organisation som motarbetar kondom och därigenom AIDS och fler påvar (är inte säker på vad som är värst). Någon som förbjuder kvinnors egna rätt över sin kropp och deras rättighet till abort till och med vid risk för egen död eller våldtäkt. En representant för en religion som förtryckt människor med andra religioner och åsikter än deras från vikingatiden tills dagens dato. Att hans avgång är en tråkig nyhet är för mig en skandal. Han skulle få en spark i arslet om han försökte komma in i mitt hem! En knarrig gubbe som kämpar för att få oss tillbaks till en mental stenålder borde inte få det mediala utrymmet medan barn och kvinnor sprängs i luften i krigszoner av bomber tillverkade här i västvärlden.
Den tredje och mer personliga olycka är att jag förbannat otippat. Väldigt sent i livet kommit på att jag trivs väldigt bra i kavaj och vit skjorta. Det är en stor personlig nyhet och kanske inte så stor skandal som skräll. Det skandalösa i den historian är nog att trångsyntheten i min egen person är så stor, att det tagit mig 38 år ändra mig. I 38 år så har kavaj varit en symbol för finkultur och snobberi till den milda grad att jag endast fåtal tillfällen motvilligt iklätt mig den rustningen som krävs för att man ska smälta in i maktens och akademikernas korridorer. Hunden kommer och har alltid blivit dömd efter håret. Tidigare tillfällen då lånad rustning används har det endast iakttagits vid kyrkbesök. Dock inte något påvebesök vid dessa tillfällen men rackarns snygg känner jag mig numera, i samma omfattning som fånig tidigare. Inte bokstavligen som en rackare (hästslaktare), och kanske inte lika fånig som påven borde göra med sin märkliga mössa. Å andra sidan så säljer jag varken religion till u-länder eller är katolik. Inte heller är jag främmande för att äta en god lasagne och samtidigt kunna uppskatta en fin häst. Om dessa saker har med min trångsynthet och tidigare avsaknad av kavaj och vitskjorta ska jag låta vara osagt.
