Barnmat!
Mellan varven brukar jag skriva om de som betyder mest, mina barn naturligtvis. De har alltid varit väldigt intresserade av mat och matlagning. Att dom kan äta råder inget tvivel. Att dom äter mycket är heller inget som någon ifrågasätter. Men att dom kan laga mat är för många en överraskning och för några nästan overkligt. När dom var små sisådär runt fem år så berättade jag i någon överpedagogisk iver att man kunde minsann äta all fisk som fanns att få på spöfiske här hemma. Det resulterade i att jag vaknade en tidig morgon av att huset var rökfyllt och det stog två barn vid spisen och som dom sade stekte lite aborre till frukost. I förlängningen så togs det hem mört för provsmakning och även mikroskopiskt stor löja. Men det som var mest minnesvärt var när en brax skulle anrättas, mot min inrådan bör nämnas. Själva stekningen gick fort men Den äldsta sonen som skulle dinera på denna minst sagt beniga fisk fick en chock när han upptäckte att det igentligen var mer ben än kött. Han grät sig igenom den middagen trots att jag bedyrade att han inte behövde äta den. Han blev precis tvärtom toktjurig och stirrade på mig som att jag varit en lögnare "all fisk i älven går ju att äta pappa" sade Tom mellan tuggorna gråtandes! Den stunden fick min son lära sig skillnaden mellan går och bör. Åren har gått och fiskarna har bytts ut mot mer avancerade kulinariska expriment. Och idag, ikväll, precis nu vet jag att dom kommer skämma bort sina vänner familj och framtida flickvänner med gastronomiska resor. Ikväll fick jag en riktigt god hemmagjord tomatsås med massor av vitlök och kryddstark korv tillsammans med perfekt kokad pasta när jag kom hem från jobbet. Närmsta vägen till hjärtat lär vara via magen men jag hade älskat dom om dom så serverat stekt brax. Underbara ungar!!
Kommentarer
Postat av: Ragwald den förskräcklige
Har din äldste nånsin gått under smek/ök-namnet "Braxen" hehe
Trackback
