Snövit och Balder
När jag för första gången slog upp ögonen så var jag enligt min gamle mor helt tyst och iaktog världen. Att jag ett ögonblick senare mötte min första kontakt med en kaninkokerska* kan vara förklaringen på mycket. Eller rättare sagt det som har betydelse är hur jag mötte henne. Jag fick en dask på baken av henne så jag skulle låta stämbanden ljuda igenom Luleås BB avdelning. Att hon sedan log när jag led understryker bara min misstanke om kaninkokeriet. Jag har i alla fall inte tystnat sedan dess.... Hon skulle nog låtit bli den dasken, jag törs påstå att den gett mig ett oåterkalleligt avtryck. Att vår generation skulle bli utsatt för oräneliga expriment som bruna manchesterjeans och bli hjärntvättade av Staffan Westerbergs hallucinogena tv program kunde nog ingen av oss gissa när vi låg på BB. Men det har gått rätt bra för mig trots allt som samhället utsatt oss för. DDT, Hormosly, PCB, Radon, Kvicksilver, Nikotin, Alkohol och kvinnor som daskar en på baken. De sistnämnda ofta i en kombo som får oss att göra märkliga självdestruktiva saker. Tills dess att jag nu mött min sista kaninkokerska som är för att stanna så kokar jag min egen palt idag och väntar med snövits förväntan på en dask på baken som bryter förtrollningen som gör mitt liv till ett rabalder.
Kommentarer
Trackback
