Plommonplaneten
När jag som barn fick resa någonstans så var det sällan längre än till grannkommunerna. Jag har varit till vår kära huvudstad två gånger och Wasa i Finland en gång. Det sistnämnda var en fyllresa som min far och hans kompis for på via en färja från Umeå. Inget resminne man gärna vill ha men så blev det väldigt ofta med han. Jag bestämde mig tidigt för att göra det omvända med mina kottar och resa med dom istället för att dom skulle vara som ett skrymmande handbagage lämnat på ett hotellrum. Det har varit väldigt givande att få se dom blomstra och få upptäckarglädje allt eftersom vi sett livrustkammare slott fästningar och sjunkna regalskepp. Nu skulle vi åka till goda vänner längst upp i norra Norge för lite fiske. Redan två dagar innan var det hysteriskt pådrag om fiskespön som förväntades gå av vid fångst och hurvida det alls gick att fiska med deras agn som var avsedd för den inhemska tyrannosaurus gäddus. Dvs storgäddan i Alterälven. Den hugger visseligen på flöten och allt annat som ligger i vattenytan. Ungefär som en desperat medelåldersman i 40 års kris strax innan stägningsdax på krogen. Han tar också allt!!
Det var en kris i barnens läger som endast kunde dämpas med att jag lyfte luren och kollade att det fanns spön linor och drag som kunde bärga Titanic om det så krävdes. Allt fanns på plats och vi gjorde oss klar för avresa med något lugnande ungar som numera läst in sig på lite olika sorter och storlekar på ishavsmonster som kunde välta färjor och sprida skräck i fjordar. Men det som slog mig när vi satte oss i bilen och var på god väg upp mot vårt mål var att slutdestinationen är nödvändigtvis inte målet utan resan. Det är en sak att säga det och en helt annan sak att uppleva det. Mitt i regnet utanför Överkalix så utbrister Tony ur sina funderingar med en ovanligt klarsynt om än udda tanke. "Om man målar jorden lila ser den ut som ett torkat plommon" . Det är resorna till och från jag kommer att minnas på mitt ålderdomshem inte slutdestinationen.
Kommentarer
Postat av: :)
Det finns allt för få riktiga pappor..man minns sällan vad som sagts eller gjorts, men man glömmer aldrig känslan. Underbar läsning, tack :)
Trackback
