nordsvensk

Måndagar är precis lika över hela europa. Tysta stressade och målinriktade är alla som är på väg till jobbet. Inte vi, vi vaknade i tid däremot med vår slutdestination i sikte. Men först en ultimat Engelsk frukost med vita böner blackpudding (blodpudding) korv, ägg, skinka, toast och lite till på samma tallrik. Med det nedpressat i systemet så begav vi oss mot färjan i Spanien.I Algeciras gick det fort att lokalisera både färjeläger och biljetter. Biljetterna nästan hittade oss då vi hade en hel hög med Marockaner som sökte vår uppmärksamhet. Billigt var det inte heller men det var helt utan betydelse när man lyckats ta sig ändå hit. Med hojarna lastade på färjan och arslet bekvämt nedslaget så började vi fylla i dokument för inresa. Om vi bara visste att de märkliga små lapparna med miniatyrskrift var det minst krångliga denna förmiddag. Att vi inte behövde visum visste vi. Papper till hojarna visste vi oxå. Men vi visste inte att tulltjänstemännen gjorde precis allt för att visa vem som bestämde. En tulltjänsteman lånade ut en penna till undertecknad för att fylla i ett papper som skulle säkerställa att jag inte lämnade min hoj i Marocko??? Undrar lite där hur man tänkte..... Men pennan användes och märkliga intyg fylldes i och pennan återlämnades. Denna kulspetspenna blev nu det som de verkade finna en spricka i vår mur. Den försvann för ett ögonblick och ett jävla hallå uppstod i en glaskur som var fylld till bredden av olika tjänstemän. Det visade sig att de lyckligtvis själva hade förlagt den. Efter det att vi visat papper och pass fyllt i och intygat en massa ungefär sju åtta gånger så var det polisens tur. Då ville de se våra pass och registrera oss i något annat system. Nerverna var nu helt ur spel. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta men precis när jag skulle ge upp tanken att glida in i Tanger på min chopper så släppte dom oss fria. Det var 40 km från hamnen till staden och på den vägen såg vi mellan 40 och 50 poliser rustade med kulsprutor, spikmattor, hastighetskontroller osv. Det var en sheriff i varendaste gatuhörn och buske. En dag vistades vi i Nordafrika och Marocko, drack marockanskt kaffe serverat av en underskön marockanska. Det godaste kaffet jag druckit i mitt liv hitentills och han äta en burgare och bli blåst på lite pengar. Kort sagt så hann vi få ett smakprov på den kontinenten Den som finner byråkratin hemma vara svår och bitvis seg. Åk för helsike inte till marocko utan att ta med er en kulspetspenna i väskorna och ett extremt tålamod.