nordsvensk

I morse så vaknade jag som en fattig man. Inte för att det är någon nyhet i mitt liv att leva under någon form av ekonomisk stress. Jag har i ungdoms åren levt på rabarberkräm utan vare sig socker eller mjölk till. Rabarberna hade vi bokstavligen lagt rabarber på i några trädgårdar där dom tycktes ha ett överflöd. Det var jag och då en vän som ansåg att våra pengar gjorde sig bättre i formen öl vin kvinnor och sång, och inte förglömma någon fullständigt utrunkad amerikansk pilsnerpråm. Jag var 19 år gammal då. Kompisen var två år äldre men med samma rättspatos och ekonomiska situation. Problem var någonting som andra hade, vi hade lösningar! Rabarberkräm i två veckor var lösningen då. Kompisen hade haft problem med rättvisan tidigare och hade en villkorlig dom som hotade. Att krypa in i buren för rabarberpallning kändes inte som någonting man gärna hade luftat bland luttrade interner kom vi överens om och var väldigt försiktiga med vår kupp. Nu är jag 38 år gammal och lösningen är inte desamma. Någon kupp är inte aktuellt längre ej heller rabarberkräm då jag har haft svårigheter att äta den sedan en viss överkomsumtion skedde för 19 år sedan. Det är inte nödvändigt heller då jag fått igen pengarna som banken råkat lägga rabarber på av någon mystisk tekniskt fel. Jag har betydligt mer än sextiofem öre på kontot igen. I alla fall tills räkningarna är betalda ikväll.