Cyanid och motorsågar
Jag brukar inte gnälla eller tjata, jo kanske om hur underbart jag finner livet. Just idag så ska jag spy ur mig lite galla. Jag har laddat negativitetsbössan denna dagen med tretton timmars grubbleri. Tretton timmar för det var min arbetsdag denna dag. Från arla morgon till sen kväll har jag arbetat och grubblat över en massa skitsaker som fått mig lite ur balans denna vecka. Kronan på verket som skapade detta blogginlägg var när jag kom hem till ett småsvalt hem med tom vedlåda och micrad eldorado risgrynsgröt kryddat av en huvudvärk härstammande från helvetet. Att ta livet av sig vore alldeles för enkelt en dag som denna. På tok för trist dessutom. Har inte pissfull jonglerat med tre motorsågar naken ännu. Ej heller påverkad av sanningsserum dejtat lika många biopolära svärdslukorskor samtidigt ännu. Nä jag kan roa mig ett bra tag till ännu utan att glädjeämnena tar slut. Små saker jag funderat på, som hurvida jag kommer få någon pension (om jag lever så länge) när jag når den aktningsvärda åldern 75. Tror att borgarna kommer flytta pensionsåldern framför mig som en morot framför en åsna. Men jag har lösningen på dom problemen när jag (om) kommer dit. Kroppen kommer säkerligen vara sargad av både motorsågar och svärd när jag kommer dit så det blir nog ett motbjudande vårdpaket spetsat av sömntabletter och lugnande med fötterna doppade i näringslösning som en krukväxt om staten får bestämma. Men det får dom inte!! Jag har funderat ihop ett pensionspaket: Det blir en bankkupp som ska föda mig på en paradisö i västindien eller placera mig på livstid i något fint fängelse i vårt avlånga land. På kåken är det väldigt viktigt att man överlever och tar sitt straff. Bra mycket bättre än långvården med den precis raka motsatta tankegången. Men om man nu inte duger till det efter att ha sprungit benen av sig efter den fiktiva moroten som moderaterna håller upp så får det bli något festligt avslut istället. Det ser inte särskilt inbjudande när folk tar liver av sig i filmer med diverse metoder eller tabletter. I synnerhet inte spioner som tuggar i sig cyanidkapslar. Borde dom inte ta det som ett stort stolpiller istället. Så man får liksom ett leende som avslut istället för att grina illa och se helt galna ut. Jag skiter i det där med olika metoder. Fri sprit, viagra och någon illegal uppiggande substans i en suggestiv miljö tills pumpen stannar om allt går åt helsike. Nu när jag tänker på det så kanske inte mitt liv är så illa. Kan leva med lite micrad gröt om jag får nå pensionsålder!
Kommentarer
Trackback
