Reinkarnation

Heter det visst när man återföds. Dagens att göra lista har inte varit särskilt lång eller komplicerad. Den har mest handlat om att ta hand om sig själv. Gårdagen var en dyster historia men inte helt utan ljusglimtar som gjorde den hanterbar. Lämnade ****** åt sitt öde, öde är nog rätt ord i sin verkliga betydelse. Kan med säkerhet säga att jag har hittat samma motivation där som dom stora lokala skidåkarna. Om jag hade bott och vuxit upp där och vetat om att det enda sättet att ta sig därifrån var igenom att hantera ett par skidor på ett suveränt sätt. Gosse vad jag hade åkt skidor, inte bara utför. På längden och på tvären. Skulle förmodligen både sovit och ätit med pjäxorna på. Skulle aldrig tordas chansa på att det fanns något annat sätt att komma därifrån. Under mitt vuxna liv så har jag inte haft större vilja att lämna en plats, ej heller har en sådan vacker plats fått en så dålig smak i gommen när man försöker uttala namnet. Orättvist mot lilla ******* kanske men jag kan inte hjälpa det. Som tur är så startade bilen och det fanns bensin i tanken och en skylt åt rätt håll. Resten gick på ren automatik och vilja. Stannade och provianterade under vägen med en måltid, som jag under självbedrägeri lyckades övertala mig själv att den både var näringsrik och nyttig. Den lade sig som en vit bomulls -täcke runt hjärtat och kommer nog att isolera och värma under många kalla vintermånader. Den måltiden som jag fick lystrade under det fantastiskt innovativa namnet Flottbomb. Två cigaretter fick avsluta den nätta dieten. Det enda som störde resans harmoni nu var kanske den magknipen som uppstod av den alldeles för friska fjälluften under stoppet... Landade hemmavid hos släkt med en underbar doft av mat (matnojorna har inte släppt ännu) den bittra smaken dämpades och fick jag en värdefull öm stund hos min flickvän. Hemkommen med en aldrig upp -packad packning så kom en känsla över mig av frustration av något slag och den fick tyvärr bli mitt sällskap in i Törnrosa sömnen. Vaknade idag och har med fast beslutsamhet kvävt den frustrationen med en rejäl omgång av själv-vård. Just nu så känner jag mig pånyttfödd med en lite bitter smak i munnen av det som hänt sista tiden. Det är inte bara jag som fått bära dessa strapatser, mina barn och nära och väldigt kära får tyvärr sig en slev av den bittra smaken.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0