Plågsamt skönt
Är det någonting jag tror vi män har som medfödd egenskap så är det självskadebeteende. Vi kan helt utan att anstränga oss åsamka skador som är rent fantasifulla. Jag har naturligtvis inga bevis på att min tes håller i en vetenskaplig undersökning. Men jag har en massa år med öppna öron och ögon. Egna erfarenheter är också invägda i detta resonemang. Det är precis som med många andra saker som vi män upptäcker sent i livet en överraskning över det självklara. På samma sätt som att vi upptäcker att alkohol gör oss dum i huvudet och illamående så gör vi samma sak igen. Varför man gör någonting mot sig själv som är fördummande, hälsovådligt och ibland smärtsamt gång efter annan kan bara härledas till en sak. Min son avskydde att sova när han var just större än en handfull. Han var en jävligt arg liten man. I alla fall när han inte fick av sig strumporna med hjälp av munnen och just då han lyckats peta sig i ögonen med de annars så söta oskyldiga fingrarna. Precis när han höll på att somna så fogade han sig smärta för att hålla sig vaken. Jag har lärt han mycket men dessa trick hade han med sig från början. Jag kan inte minnas när jag gjorde mig illa första gången men jag glömmer aldrig när jag satt fast med tungan för första gången i en frusen vattenkran. Det var en kylslagen dag i bostadsområdet Kallkällan i Luleå och det var inte sista gången jag gjorde precis samma partytrick trots smärtan som uppstår när man tar sig lös i skamfylld panik i gott minne. Lite senare i livet så fann man det otroligt kul att hoppa ivrigt påhejad av andra deltagande unga hanar från höjder med diverse skador som följd. Ingen kan påstå att en pubertal ung man med hastigt förlängda kroppslemmar vara ett av naturen skapt perfekt precisionsinstrument. Tankarna som styr dessa lemmar och framförallt talförmåga är mild sagt lätt kaotisk och dimmig mellan varven. Precis i det skedet får vi bekanta oss med det mest smärtsamma som finns. Precis då trädde det verktyget in i livet som åsamkar män obeskrivlig smärta om man hanterar det oförsiktigt. Jag pratar naturligtvis om kvinnan. Ack så smärtsam och tillika förförande det mötet var. Lärde vi män oss någonting? Knappast skulle jag vilja svara på den frågan efter att jag har rannsakat och granskat mitt eget liv. Numera har jag fulländat och finslipat mitt självskadebeteende lagom till att jag kommit till den ansenliga åldern att kallas för vuxen man. Det elakaste man kan tänkas göra mot en kropp som omedvetet hållits vaken och alert med smärta måste vara att bli snäll med den. Träning och en balanserad diet som för den till ett gott hälsotillstånd med nedskuret spritintag och försiktigare umgänge med kvinnor så kommer min kropp må blomstrande. Enormt sadistiskt att vara snäll med en kropp som är född till att vara masochist!
