Utan mål med mening!

Jag har precis landat. Då menar jag inte att jag precis flugit. Lika fullt har jag gått på moln i dagarna tolv. Ändå har jag bulor på ben och skavsår på fötter. Tolv dagar med människor av olika kön storlek ålder och färg på olika platser runt om i vårt avlånga land. Några är för mig gamla kända ansikten. De absolut flesta helt är helt nya. Några kommer för att stanna och många kanske aldrig återses. Somliga kommer sörjas medan andra glöms! Hela resan har skett på min motorcykel och bör därför tituleras som en mc semester. Jag vet inte exakt hur andra gör. Kanske liftar kör bil eller åker buss. Det kan vara så att dom ser samma Sverige som jag, eller inte. Det jag sett är vackert. Och det jag vet är att om du ler mot världen så ler den tillbaka. Tack alla fina vackra människor som gör Sverige och mitt minne fyllt med skratt och unika varelser! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0