I värmen med Lucifer
Strålarna började värma mig genast när jag lagt mig till rätta. Ett välbefinnande som jag inte känt på väldigt länge spred sig igenom min bottenfrusna norrlandssjäl. Det första som dök upp i huvudet var frågan varför jag inte tagit mig mod och tid tidigare att åka iväg. Trångsynt och bitter som man blivit fostrad till så klär man sig mer mot solen än klär av sig för den, tänkte jag vidare. Att vår del av landet är bebott av en fientlig flotilj bestående kvintiljoner av mygg bosatta i varje dike och surhål, fientligt inställda och i ständig beredskap på en lömsk attack. Det kan bidra till den bleka huden. Att vi inte hittar fler tömda och lemlästade kroppar ute på myrarna sedan vi fått Thailändska bärplockare är jag lite förvånad över. De kan vara i maskopi så vitt jag vet, båda surrar och det bokstavligen vimlar av dom i skogen.
En avlägsen ringsignal fick mig lite tillbaka i sans när jag närapå somnat av den obekanta varma känslan av dom varma strålarna mot min nakna hud. Fjärran hörde jag också trafik och lite musik men avskärmade mig genast från dessa själsligt störande inslag. Kände mina bandage på bröstet och axeln stramade och reflekterade över brännsåren, kanske var lika bra att dom var övertejpade och skyddade. Dumt bränna upp något som redan bränt är. Jag har två änglar gaddat på bröstet, Lucifer och Gabriel. För de som inte vet så är de två snubbar som representerar dom två semesterorterna vi kommer hamna på när vi fått träfrack enligt ett tjockt och gammalt dokument. Lucifer har fått det än varmare nu ty ena vingen och lite andra prylar har fått besök av smält stål denna vecka. Feber och annat skit drabbade undertecknad och ägare av gaddningen strax efteråt, så han jävlades kungligt tillbaks. Först nu något dygn senare är jag återhämtad.
Alla funderingar som nyss uppträtt avbröts av ett fasligt pipande och kylan slog mot min kropp som en slägga.
Solarietiden var nu över! På med kläderna och iväg som en projektil för att hämta min son från boxningsträningen i Boden. Ska kolla om det inte finns något boxningsläger i västindien åt min älskade son. Kan jag grilla min bleka norrländska hud på heltid och ge Lucifer och Gabriel en plats på stranden, istället för instängda i kläder bland snödrivor.
Kommentarer
Trackback
