Bom bom bom

Bom bom bom bom som John Lee Hooker sjunger.  Precis den känslan har jag i kroppen när jag ser på framtiden idag. Pulsen slår och leendet är svårraderat från läpparna. Ingen kan huliganisera mitt enormt goda humör, skulle nog le om jag fick punktering till frukost. Jag har haft jordens axel uppkörd igenom arslet hela helgen. Vänner och familj har kommit och gått sedan jag lade undan svetsen och gjorde helg, i mängder. Allt har cirkulerat runt mitt lilla varma hem denna helg på ett sätt som får mig att bli yr, som ett litet barn som tittat i himlen snurrat runt skrattandes tills det faller omkull. Våren är snart här och takdroppet kommer att väcka människors sömniga och frusna hjärtan med en hormonnivå som är skadligt hög. För de som är likt jag ofrusen och glad nu kan det sluta med katastrof.

 

Trettioåtta vårar har jag överlevt, trettioåtta år har jag överlevt. Framgång eller tur är någonting som jag frågat och grubblat lika länge. Men inget självklart svar har jag någonsin fått. Det finns de som hamnar i depressioner varje höst när löven faller. Jag kommer till ett normalt tillstånd när mörkret och kylan nyper åt. Så kan det vara ett handikapp att alltid se och känna att glaset är halvfullt? Att vara för glad jämt. Tror det.

 

Obotlig optimist borde kunna bli diagnostiseras på samma sätt som ADHD och medicineras på samma sätt som depressioner men med någon form av olyckspiller. Lite lagom sådär så där tills inte folk tror att jag är berusad när jag kommer till jobbet på måndagmorgon en mörk vintermorgon med tjugo minus på termometern och ler och är uppriktigt glad. Så jag precis som alla andra kan sitta å se halvbutter ut för att jag kommer till ett arbete som föder mig och min familj.  Nedslagen i skorna för att jag har umgåtts med mina vänner en hel helg. Mörk under ögonen för att jag skrattat hela helgen. Då känns livet mycket bättre, Driva ner ens goda humör i en mental surmyr,  så jag smälter in i den stora massan av måndagsbittra svenssons.

 

Eller så åker jag till kneget imorgon och muckar gräl som vanligt med mitt leende och genuint goda humör och nynnar bom bom bom bom.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0