Apex

Tvåtusenfjorton känns lika fjärran som detta året gjorde för just ett år sedan. Ingen skillnad med andra ord. Känslan kan vara väldigt luddig och ogreppbar, inte glasklar och konkret. Jag har aldrig varit särskillt duktig på att planera saker i ett långt perspektiv, knappast ett helt år framöver. Men jag har precis som alla i min årskull kommit lite längre fram i livet när man pratar om rynkor och gråa hårstrån, kanske lite längre.
 
Vid ingången av förra året var livet fullständigt annorlunda än det är i år. I många avseenden i en rak motsats till vad den är idag. Jag var gift och bodde i en av allmännyttan anpassad bostad placerad i ett samhälle där lokaltrafik och samhällsservice var utbyggd och blomstrade. Idag ett år senare så är jag singel och bor i mitt lilla krypin ute på landet. Den lokala trafiken är bestående av traktorer och något förvirrat kreatur, och det enda som byggs här är gödselstackar och snödrivor. Men livet det bomstrar och frodas för mig i denna avkrok på kartan. 
 
För två år sedan så bodde och levde jag här, och något år tidigare än det var jag boende i Göteborg. Om man inte känner mig så kan det låta förvirrat, och om man känner mig kan det låta än mer förvirrat. Det är inte en helt rak linje på livets stig, som för alla så svänger det och det går både tungt uppför och raskt och lätt nedför. Jag har sett många vackra platser och fått det stora privilegiet att möta fantastiska människor på den vägen. Hur krokigt och backigt det än är så är det just alla de olika brokiga själar som ger mig kraft att fortsätta att vara upptäcksresande på livets stig. Några har föjlt mig på vägen och några har av olika anledningar inte kunnat följa med.
 
Det nya friska året som kommer ska förhoppningsvis fyllas med nya äventyr och platser. Mina drömmar är precis nu likt ett år sedan fullbokade med planer om hur saker ska utvecklas. Hurvida jag blivit bättre på att planera än tidigare vet ingen, inte ens undertecknad. Av historian har vi lärt oss att vi ingenting lärt oss av just historian. Ni kan hitta mig med samma självklarhet med en guldvaskarpanna i någon djungel som med min snöspade här ute i norrlands avbyggd om ett år. Ingen riktigt vet. Det jag däremot vet är att jag blivit duktigare på att känna igen några av dom bergochdalbane liknande vägarna som livet ibland tar och kan hitta den för min familj snyggaste linjen igenom dessa.
 
Tekniken är att hitta och nudda varje kurvas apex. Vi är upptäcksresande på livets stig och tvingas ibland att vara racingförare för att klara oss när det går lite för fort och svänger lite för skarpt. Det nya året ska jag tillbringa med att i bokform skriva om hur det är att vara formel ett förare på den stigen i fiktiv form. Naturligtvis så kommer jag att ge er som läser här några märkliga historier att fundera på också. Men tvåtusentretton kan bli ett väldigt intressant år för mig om jag planerat rätt.
 
 
  
  

Kommentarer
Postat av: Kikki

Hejsan hoppsan, här har jag verkligen inte hängt med i svängarna märker jag. Ha det bra och kom förbi på kaffe om du har vägarna genom Rosvik nån gång :)

2013-01-05 @ 18:19:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0