Skärgårdsdoktorn

Hoppas gud och alla andra gudar för den delen som eventuellt kommer döma mig vid livets slutskede kommer förlåta mig för dom spratt jag spelat min omgivning. Jobbade för några år sedan som stensättare på lite olika företag. På ett av företagen så hamnade jag på en skola som behövde en ny skolgård, i detta fall med en enorm yta av gatsten och markplattor. Vi var ett väldigt glatt och brokigt gäng som arbetade där. Bygget var förlagt i centrala delarna av staden och våra mer eller mindre (ofta mer) brunbrända och vältränade kroppar fick slita i solen från gryning till kväll. Många saker har hänt igenom min yrkesverksamma karriär men den här kommer jag ihåg som att det vore i morse. Jag och en kamrat hade hamnat lite på sidan av byggets centrum. Vi hade iaktagit hela förmiddagen att på andra sidan gatan mellan två hus så rådde en febril aktivitet av en till början okänd karaktär. Efter några timmar så hade vi lyckats komma underfund med att det var inte mindre än en filminspelning som av okänd anledning förlagts där. Nåväl lite belåtna av utsikten över det lite spännande skådespelet satt vi på knä och ömsom högg lite gatsten och knackade ner dom i marken. Mitt vad det var så ser vi en tjej i 18-20 års åldern gå emot oss från filminspelningen. Lite nyfiket och inte minst roat såg vi hon vingla in på bygget med ostadiga steg på sina lite för höga klackar för underlaget. När det visade sig att det var oss hon ämnade att adressera så stälde vi oss upp och borstade bort det värsa av byggdammet. Det var en väldigt söt tjej som kom fram till oss med orden: -Skulle det gå bra att ni tar tio minuters rast från bankandet då det stör våran ljudupptagning när vi spelar in? -Naturligtvis, sade vi i en enig stämma. Tjejen vinglade tillbaka över bygget och tillinspelningen på andra sifdan gatan. Precis när hon lämnat bygget så ser vi en arbetskamrat komma älgandes över stenar och grushögar, han hade också sett filmteamet. Flåsandes frågar han mig: -Vem var det och vad ville hon? Det var då fan flög i mig och helt utan tvekan tittade jag på han och sade: -Nää hon ville ha mitt telefonnummer men jag sade åt hon att det lämnar jag inte ut bara sådär utan vidare, så hon gick tillbaka tomhänt. Besviken och lite misstänksam tittade han på mig för att som invänta skrattet och den verkliga förklaringen. Ändå mer besviken försäkrade jag honom om sanningen i det jag just sagt åt han. Riktigt klok tyckte han att jag inte var för på långt avstånd hade hennes skönhet nått även han. Ned tunga steg gck han tillbaka och arbetet återtogs efter lovade tio minuter. Efter en timmes arbete och med ett leende med tanke på den fintningen vi gjort så spelas samma händelse upp igen. Den söta tjejen kom tilbaka på lika vingliga steg och hade samma önkan ännu en gång. Naturligtvis så tog vi henne på allvar och lade ifrån oss verktygen. killen som tidigare frågade ut oss kom på samma sätt tillbaka med ändå mer flås och stånk och frågade oss ännu en gång men nu helt oblygt vad hon riktigt ville och framförallt om det var någon kändis som vi träffat. Som svar får han: -Det var ett djävla tjat om telefonummer. Vem vet vad det är för brud, kan ju vara vicken pundarbrud som helt. -Jo jag kände igen henne och hon fick naturligtvis inte mitt nr. Med viss desperation på rösten så fick han fram en massa följdfrågor som gjorde han mer nyfiken än nöjd. Med att jag skulle fundera på vem det var fram till lunch så gav han med sig och lommade tilbaka till sin del av bygget. Vi skrattade en del fram till lunch jag och min arbetskamrat. När lunchen väl blev ett faktum så möttes vi alla upp i byggets barack med lunchlådorna och efter att det tystnat i takt med att matlådorna öppnats och lugnet satt sig i allas sinnen så kom den oundvikliga frågan om vem det nu varit som trippat fram och tillbaka till oss med ärende i telonbranchen.... -Jo det e den däringa bruttan Ebba eller vad hon nu hette från skärgårdsdoktorn! Den minen som mötte mig var obetalbar, och jag kommer inte ihåg om jag någonsin förklarade skämtet för han. Förlåt mig alla för dom onda tingen jag gjort och kanske kommer göra i framtiden....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0