Överhuvud

Jo i dag så har jag fått ett nytt. Eller en ny chef rättare sagt. Började jobba på ett nytt ställe denna dag, men på en gammal plats. Den största och kanske mest sorgliga arbetsplatsen i hela Luleå: Järnverket. Kändes melankoliskt att återigen stega igenom grindarna till den gudsförgätna platsen. Regnet strilade ner igenom den dimman som låg kompakt mellan dom smutsiga byggnaderna. Maskinerna klöv den illaluktande luften med sina stora bogar, ackompanjerade av rytandes dieselmotorer och ett dovt muller från masugnen. Verkar som att tiden har stått stilla här inne på den konstgjorda halvön som allt står på. Precis som landet Narnia känns det overkligt att kunna kliva in i en annan värld igenom att passera igenom en grind istället för en garderob. Försökte slå bort dom negativa tankarna men regnet och dom fuktiga kläderna gjorde det svårt. Arbetet som jag kom till skiljde sig inte märkvärdigt ifrån det arbete som jag haft tidigare. De nya arbetskamraterna som jag mötte gjorde att det lättade lite i hjärtegropen och sakteliga så började även knuten som jag fått i magen släppa. Allt flöt rätt så bra och till slut så fann jag mig i den nya situationen rätt väl. Efter lunch kom det som jag fruktat och förnekat: Institutioneringen i detta själlösa system som jag en gång flytt. Jag skulle in på vaccinering å märkning (läs säkerhetsutbildning och id-kort). Vi fann oss tillrätta i den avtalade möteslokalen i dom mjukt stoppade stolarna. Borde i det läget anat oråd.... Väl sent så upptäckte jag att mannen som höll i trådarna av denna utbildning hade tagit fram ett fruktansvärt vapen. Att jag kunnat missa ett sådant uppenbart hot! Den var mitt i lokalen och surrade ondskefullt. Jag vet vad den kan göra med en människas medvetande. Plågsam och hjärndödande är bra ord för att beskriva denna sataniska maskins effekter. Dont use youre head, use overhead

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0